Krönika: Inga fler trötta kulturmän eller enkla budskap, tack

Litteraturkrönika för Borås tidning/Gota Media, publicerad 14/1 2023.

När det nya året just tagit sina första andetag och 2022 fortfarande är färskt i minnet, faller det sig naturligt att blicka både bakåt och framåt. Lisa Marques Jagemark funderar på litteraturåret som gått och önskar sig en mer djuplodande litteraturdebatt i framtiden, gärna långt förbi 2023.

Så lägger vi ännu ett litteraturår till handlingarna. De streamade ljudböckerna fortsatte dominera i folks hörlurar och läslistor. Booktok verkligen började ta plats, om inte annat så i förlagens marknadsföring. Ur det stora flödet av svenska romaner gick det att vaska fram ett par guldkorn.

2022 var också ett år då kulturdebatten var ganska flyktig och trist. Frågan om allt faktiskt kan bli bra litteratur dök upp igen – var Sara Meidells ”Ut ur min kropp” anorexipropaganda, en viktig sjukdomsgestaltning eller bara en dålig bok? – och Björn Werners trötta kulturmanskommentar kring bristen på ”berättelser” bland Augustprisnomineringarna rörde upp känslor under vintern.

2023 börjar med lite mer glöd.

Inför det nya året önskade jag mig – i tanken, allt måste inte skrivas på Twitter – en mer långsiktig debatt eller diskussion kring litteraturen och litteraturkritiken. Vad den är, vad den håller på att bli och vad den bör vara. Om god litteratur och samtidslitteraturens tendenser, då, nu och imorgon. Ett samtal som det krävs ett (eller två) årtionden att avsluta, i stället för att bara resultera i klickvänliga rubriker med en livslängd på en vecka och enkla budskap som glöms bort lika snabbt som de flammade upp.

Författaren och förläggaren Gunnar Nirstedts text i Dagens Nyheter förra veckan kan bli något sådant. Han tycker att romanen håller på att urholkas på grund av de rådande idealen inom ”berättelseindustrin”. I stället för att bara konstatera hur marknaden blir allt tuffare för romaner skrivna av annat än stora författare, liksom för lyrik och översättningar och annat som inte funkar som ljudbok, samt hur dumt det är (en jargong som jag själv lätt faller in i), lyfter han ett intressant ämne. Vad gör de nya förutsättningarna med själva litteraturen? Vad händer med romanen och berättelsen, rent konkret?

Och bakom de snabbt uppblossande (och svalnande) debatterna och åsiktsinflationen rörde sig dessutom något annat i skuggan under det föregående året: ett kliv mot en mer politisk styrning av kulturen. Det märks på flera sätt. Planen att ta fram en ”kulturkanon” är det uppenbara exemplet, men jag tänker också på ifrågasättandet av modersmålsundervisningen i grundskolan, inskränkningar i biblioteksväsendet, med mera.

Det finns saker att diskutera i svenskt kulturliv, både på kort och lång sikt.

Omvärlden påverkar. Själva formen, innehållet, vilka teman, ämnen och perspektiv som kommer fram i ljuset. Till exempel skulle det inte översättas så mycket litteratur från och om Ukraina om det inte vore för kriget. Synd att det ska krävas något sådant för att lyfta ett lands litterära talanger. Vi kommer att få se många böcker med koppling till Ukraina i vår. Tematisk tror jag också att det samtida moderskapet och föräldraskapet kommer att fortsätta märkas i de nordiska romanerna.

Och hur kulturdebatten blir, ja, det återstår att se.

Recenserat hösten 2022

Har hunnit recensera några böcker i höst också:

Yogakurs Online

Jag är tillbaka efter graviditet och mammaledighet – och vilken tid att komma tillbaka till! Eftersom det i dagsläget inte är möjligt att hålla i klasser IRL, tänkte jag kolla om det finns intresse för en online-yogakurs i januari-februari?

Upplägget är 4 zoom-klasser à 60 min en gång i veckan, som antingen kan ses live eller i efterhand via inspelning. Utöver dessa 4 klasser får du också tillgång till 1 förinspelad yinklass på ca 45 min som kompletterar de mer fysiska klasserna. Det blir alltså sammanlagt 5 klasser, och du har tillgång till dem i ytterligare två veckor efter kursslut.

Temat för den här lilla kursen är Ganesha, Lord of Obstacles and new beginnings, vilket passar bra i början av ett nytt år. Klasserna innehåller mjuka flöden för att grunda kroppen, med ett visst fokus på ben och höfter. De fyra klasserna bygger på varandra och funkar för alla nivåer. Du har också möjlighet att mejla mig och diskutera eventuella skador/anpassningar.

Alltså:

Tid: Live på Zoom torsdagar kl. 17-18 med fri tillgång till inspelade klasser tills två veckor efter kursavslut.

Kursen pågår 21 januari – 11 februari. Minst 4 deltagare krävs för kursstart.

Kostnad 750 kr för 5 klasser.

Intresseanmälan (ej bindande till en början, jag kollar intresset) till lisamjagemark@gmail.com eller via sms till 0701-138200

Recenserat hösten 19

Här är ett gäng böcker som jag recenserat för Gota Media under hösten 2019. Blandad kompott både när det gäller innehåll och nivå!

  • Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones ‒ en fängslande berättelse om hur ena uppväxt och ett (orättvist) fängelsestraff påverkar relationen. (Hittar ej länk.)
  • Häxorna av Elisabeth Östnäs ‒ lite för långsam historisk roman med lite övernaturliga inslag, om häxor i pestens tid i Skåne. Länk.
  • Jag vill berätta något för dig av Anna Gavalda ‒ novellsamling där jag-berättarna avslöjar sina hemligheter, dock utan Gavaldas vanliga fingertoppskänsla. Länk.
  • Längtans flöde av Alva Dahl ‒ en prosalyrisk liten bok som berörde mig djupt, där en separation får jaget att fundera på att gå i kloster. (Hittar ej länk.)
  • Lilla fröken Grenadin av Vilda Rosenblad ‒ seg men genomarbetad relationsroman om en svensk mamma och dotter som lever i Paris efter pappans bortgång. (Hittar ej länk.)

Jaipur pt. 1

Jaipur är ett ganska klassiskt turistresmål i Indien, en del av den gyllene triangeln Dehli-Jaipur-Agra som många besöker. Och jag kan förstå varför. Ärligt talat var jag lite orolig över att det skulle vara för turistigt och påfrestande, men jag blev positivt överraskad. Det finns så mycket att se här!

Som till exempel det väldigt kända Amer Palace, och lite mer undangömda, ljuvliga, lugna Gatore Ki Chhatriyan, härskarnas gamla krematorium (det låter mycket läskigare än det är!).

Amer Palace

IMG_6289IMG_6305IMG_6323IMG_6331IMG_6340

Gatore Ki Chhatriyan

IMG_6356IMG_6357IMG_6368IMG_6375IMG_6369

Solnedgång över Yamuna

IMG_6472

En av de saker som jag verkligen ville visa M i Indien var Vrindavan, en liten by utanför Mathura, mellan Delhi och Agra. En vallfärdsort med otroligt speciell stämning. Det sägs att Krishna föddes här, och templen tillägnade honom ligger tätt på de smala gatorna. Man hinner knappt besöka en bråkdel av dem. Alla hälsar med ett glatt Hare Krishna! eller Radhe Radhe! och här kan man få lite mer en känsla av det genuina Indien bortom turistfällorna (som ändå kan vara värda ett besök, märk väl).

Intill Vrindavan rinner den heliga floden Yamuna, och en kväll passade vi på att promenera längs strandkanten när solen gick ner, för att insupa det magiska färgspelet i skymningen, åka en tur på floden och se på eldceremonierna, arati, på trapporna vid templen. Behöver jag säga att det var ren magi?

IMG_6471IMG_6478IMG_6468