
Alla borde få gå en höstpromenad längst Seine medan fullmånen lyser över Paris någon gång. Magi.



Alla borde få gå en höstpromenad längst Seine medan fullmånen lyser över Paris någon gång. Magi.


Även om jag är svag för gråa höstdagar med doftljus och skräckromaner i soffan, så måste jag ändå ibland stanna upp och tänka tillbaka på semester, blommiga klänningar och kvällspromenader. Här i den vackra byn Saint-Haon-le-Châtel, som vi besökte i augusti för en väns bröllop.
Vi kör ut från dalen mellan de höga bergen, gropen där M växte upp. Bort och in i en annan dal, den gröna, som leder ner till sjön som är en av de största i Europa. Lac Lémans vatten är kristallklart och färglöst, botten full av mjuka stenar. Vi badar och äter fisk från sjön. Himlen är täckt av tunna skyar, men det är varmt i luften och M har solbrända armar.
De märkliga gröna stolparna som markerar trottoarerna. Croissanter som frasar och smular men samtidigt inte alls är torra. Lindarna. Hur det luktar när man går förbi ett bageri på morgonen. Otrevlig servicepersonal. Rödvin till maten. Hudvårdsavdelningarna på de franska apoteken. Min favoritpromenad längst Saône, från Quais de la Pêcherie till Place Carnot. Fönsterluckor. Att känna sig hemma, fast man är borta.
Men nu är vi hemma igen på riktigt, för att möta 2014 i GBG.