Det finns platser, länder, städer, som liksom fastnar i ens hjärta. Sådana ställen som man alltid längtar tillbaka till. Här är mina. (OBS: varning för sjuka mängder bilder i detta inlägg!)
Indien – Vrindavan
I Vrindavan hörs alltid en lovsång eka ut från något av de oräkneliga templen, och människorna är så öppna och varma. Indien bortom de mest turistiska delarna är mer än övervintrade hippies (även om det finns en del sådana här också) och sönderfallna kolonialbyggnader. Här trängs korna med trafiken på gatorna, det finns butiker bara för rökelse eller bindis och hängivenheten, bhakti, känns i luften.
Portugal – Porto
Jag har varit i flera portugisiska städer, men Porto är den som verkligen känns rätt. Den avslappnade känslan i ”näststörsta”-staden fångar mig alltid (kanske är det därför jag bor i Göteborg?): vackra broar över floden, vardagsliv som syns i tvättlinorna mellan fönstren, rödvin från Daõ och mysiga hipsterkvarter.
Kosteröarna – framför allt Sydkoster
Min barndom är Bohuslän, och Bohuslän är Sydkoster. De finns ingen plats på jorden som Koster: att vara här är ren meditation för själen. De salta baden, vindarna från havet, doften av tång, tjära och diesel, krabbfiske och cykelturer. Den perfekta sommardagen är att cykla från Ekenäs till Kyrkesund och bada, sedan ta vägen via Breviks vindpinade landskap och plocka vrakved, till Kosters trädgårdar för ekofika.
Lappland – våra nordligaste nationalparker
Om man reser 24 timmar från västkusten hinner man ta sig till så många platser. Ändå är den mest isolerade, exotiska och slående platsen inte en man når genom visumkontroller och långa flygningar. Med nattåget kommer man till midnattsolen och vidderna uppe i Norrland, och det är som att vara i en annan värld långt borta. Ljuset, tystnaden, naturen, luften. Alla borde få uppleva det någon gång i livet.
Frankrike – Lyon, min hjärtestad
Kanske beror det på alla vackra människor som Lyon har gett mig, från vänner för livet till min livskamrat, men det är för alltid min hjärtestad. All historia som ryms mellan de två kullarna och floderna gör varje promenad till en resa i tiden, och jag kommer aldrig tröttna på att gå på marknaderna längst kajerna, fulla av böcker, grönsaker och ost. Utsikten sträcker sig till alperna och längre, men ändå finns mest att se om man tittar närmare.
Lisa Marques Jagemark 