I januari läste och recenserade jag två novellsamlingar. Jag är förtjust i novellkonsten, men det kräver en skicklig författare för att verkligen bemästra den. Båda dessa klarar det fint.
Välsignelser av Caroline Albertine Minor (läs i Kristianstadsbladet här) är slående. Språket, situationerna, karaktärerna, allt kryper in under skinnet. Teman som sorg och förlust dominerar, men Minor gör det aldrig förutsägbart.
Debutanten Camilla Prell-Weichl (läs i Ystads allehanda här) skriver om katastrofer i Kedjereaktion, eller oron inför dem. Även om samlingen är lite ojämn, finns det några riktiga guldkorn här. Prell-Weichl är speciellt bra på att bygga upp en obehaglig stämning med små medel.