Kategori: Litteraturkritik

  • Born to run

    Förra veckan recenserade jag Bruce Springsteens självbiografi Born to run. Självbiografier är intressanta. De läses för sin ”sanning”, men att skriva sina minnen är inte att skriva verkligheten. Minnen redigeras, skrivs om och förändras, medvetet eller omedvetet. Att skriva ner sitt liv när man vet att det finns en miljonpublik som vill läsa … ja, jag anar att det är ännu svårare att skriva sant då. Den edssvurna the truth and nothing but the truth-sanningen existerar inte i skriven form, inte heller när den här rocklegenden som verkar sätta ärlighet och trovärdighet högst på listan skriver självbiografi. Men jag tycker ändå att The Boss lyckas vara om inte sann, så i alla fall autentisk. Och det är bra jobbat.

  • Tre höstboktips

    IMG_4002

  • Tre bokrecensioner

    IMG_3079 Tre böcker som jag recenserat (och gillat!) den senaste tiden:

    • Skarv av Lina Josefina Lindqvist är en väldigt stark och välskriven debutroman om att vara mittemellan ungdom och vuxen (bl a publicerad i Kristianstadsbladet).
    • Den danska poeten Olga Ravns första roman Celestine (går att läsa i Smålandsposten) leker med ett poetiskt bildspråk och gestaltar spöken och människor på ett närmast köttsligt sätt.
    • Prisbelönt, fransk och charmig är Olivier Bourdeauts I väntan på Boujangles (hittar ingen länk!) och den lyckas vara både sorglig och feel good samtidigt, vilket alltid är en bra grej.

  • Boktips: Philipp Meyer

    IMG_2581

    Boktips! Eller kanske författarskapstips. Amerikanen Philipp Meyers två romaner finns nu båda översatta till svenska. De är fristående delar i en blivande trilogi om USA. Jag recenserade Sonen, som egentligen är del två, när den kom 2013. Den är en fulländad Texashistoria, berättelsen om en släkt under statens händelserika år från mitten av 1800-talet tills idag. En amerikansk förlust är Meyers debutroman, och skildrar en tillvaro i nutidens Pennsylvania där arbetslöshet och hopplöshet dominerar. Den recenserade jag i början av månaden – här kan du läsa den på Trelleborgs allehandas webb. Om du som jag gillar författare som verkligen förstår sig på romankonsten, tycker jag att du ska kolla upp dessa böcker.

  • Senast recenserat: Mytting och Al-Khamisi

    Hallå! Tänkte bara rikta strålkastarljuset på två böcker som jag recenserat de senaste veckorna. Lars Myttings finstämda roman Simma med de drunknade publicerades i bland annat Smålandsposten och Borås Tidning, och Regnet luktar inte här, Duriad Al-Khamisis debutroman och en genremässigt spretig men innehållsmässigt viktig bok, går också den att läsa på bt.se.

  • Isländskt på gång

    IMG_1260

    När vårsolen börjar värma upp Hisingen sitter jag och läser isländska böcker i min läsesoffa. Hint: båda är ganska fantastiska. Här kan du läsa vad jag tyckte om Fiskarna har inga fötter när jag recenserade den i Borås Tidning, och inom kort har också Rosa Candida recensionsdatum (uppdatering: läs recensionen här!). Bra jobbat, Weyler Förlag.

  • Lundberg och Lärn

    Ebbot BTFör ett tag sedan såg jag Ebbot Lundberg på min ungdoms konsertarena Rockborgen i Borås. Det kan du läsa om här! (Tips: jag var inte överväldigad, men inte heller besviken.)

    Dessutom fick jag äran att skriva kritik om Viveca Lärns nya feelgood-boksläpp Södra vägen till Saltön, som väver samman Saltönserien med  Öster om Hedenserien. Den kan du också kolla in om du vill!

  • Nytt på journalistfronten

    Det har hänt lite grann på kulturjournalistfronten i september. Den stora nyheten är att jag numera tillhör de litteraturkritiker vars recensioner kan publiceras av alla tidningar inom Gota Media, inte bara i Borås Tidning. Det känns självklart fantastiskt! Först ut var Louise Boije af Gennäs Folk av en främmande stam (finns inte online). I övrigt har jag också recenserat teater för första gången – du kan läsa recensionen här – och så lite Shirley Clamp på det (finns inte online). En mycket trevlig månad för en ung kulturkritiker, med andra ord.

  • En debut och en deckare

    Linn BursellJag har recenserat två böcker den senaste tiden. En debutant, Linn Bursell, som gett ut Allt som är på Ordfront Förlag. Läs recensionen på bt.se!

    Dessutom har jag skrivit en kortrecension om en av höstens deckarsläpp Låt mig ta din hand, av Tove Alsterdal (Lind & Co). Recension från Borås Tidning, 30 augusti 2014:

    Läs hela inlägget!

  • Kulturkritik från vårvintern

    Jag har varit lite för dålig på att dela med mig av sådant som jag har skrivit den senaste tiden, men här kommer ett litet uppsamlingsinlägg med en massa kulturkritik.

    IMG_9482

  • Årets böcker

    Jag skriver upp alla böcker jag läser i en liten anteckningsbok, och markerar en gång i kvartalet vilken läsupplevelse som var den bästa. Så, här är de (fanfar): årets böcker 2013!

    • Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind recenserade jag för Borås Tidning i februari, och jag måste säga att Söderlinds andra roman lyckas med det svåra att bli ännu bättre än hennes starka debut Norrlands svårmod. Välskrivet om häxjakt, släkthistoria, skuld och hopp.
    • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är ingen nysläppt pärla, men under en läskurs på vårterminen passerade den min väg. Jag hade redan sett filmen (och blivit livrädd), men hade äntligen en anledning att våga läsa boken. Och vilken bok sen! Jag älskar hur författaren leker med vampyrmyten och lyckas blåsa liv i den genom att tematisera mobbing, utanförskap och sjukdom. Och dessutom skruva upp otäckheten genom att placera handlingen i ett miljonprogramområde.
    • Yarden av Kristian Lundberg läste jag på en strand i Portugal, men det var inte platsen som lyfte boken, utan boken som skar sig perfekt mot sanden, semestern och vågorna. Jag blev betagen av det korthuggna, intensiva språket, klasskildringen och hur staden Malmö verkar vara en person, en karaktär i texten. Lundberg återuppfann arbetarlitteraturen för mig. 
    • Mãn av Kim Thúy är ändå den roman som jag slutligen utnämnde till årets bok i Borås Tidning den 16 december. Jag skrev så här:

    Efter succén Ru, kom Kim Thúys andra roman Mãn äntligen ut i år (och skickligt översatt också, av Marianne Tufvesson). Huvudpersonen som gett namn till boken, lämnar Vietnam för Kanada. Hon blir framgångsrik inom restaurangbranschen, låter maten bli minnen av barndomens land, och blir förälskad – men inte i den utvalde mannen, han som tog med henne till det nya landet. Hon skildras genom Thúys karaktäristiska korta stycken, en vacker prosa, där vietnamesiska ord blir finurliga kapiteltitlar. Fylld med dofter och minnen, men helt utan tung nostalgi.

    Namnet, Mãn, betyder ”det finns inte något mer att längta efter” och jag måste säga att den här romanen inte lämnar mycket övrigt att önska. Den är en ljuvlig munsbit, kort men djupgående, att läsa både lättjefullt och med andakt.

  • Jungfrustenen av Michael Mortimer

    En svensk Da Vinci-kod – en Linné-kod? Jag skrev nyligen i Borås Tidning om en spännande, och oavslutad, vetenskapsthriller av Michael Mortimer, en pseudonym som jag nog tror att jag kan gissa mig till, och många andra har också tänkt i samma riktning. (Ledtrådar: finlitterär självproklamerad surgubbe, redan publicerad, populärvetenskapligt intresserad, med en tendens att skriva in en hitte-på-nidbild av sig själv i sina texter.)

  • På gång i bokhögen

    IMG_8361

    Just nu i högen som ska recenseras! En thriller à la Da Vinci-koden (första delen av sex, oklart om man orkar alla), och en debutant som jag inte bestämt mig för vad jag tycker om, än. Intages bäst under ett gosigt täcke, för trots att november varit så mild är det ändå råkallt på kvällarna. I alla fall här i Göteborg, här nära havet och saltet.

  • Sent farväl av Ia Genberg

    sent-farvalSom jag redan avslöjat här i bloggen, är Ia Genbergs Sent farväl en liten pärla (trots den tråkiga titeln). Läs hela recensionen i Borås Tidning här! 

    Och medan ni gör det, fortsätter jag att vara förkyld här hemma i soffan. Det är onekligen november nu.

  • Sonen av Philipp Meyer

    Image

    För några veckor sedan recenserade jag – och tyckte om – en bok om vilda västern. Det trodde jag inte om mig själv! Sonen av Philipp Meyer är sådär härligt tjock men samtidigt fängslande. Hela recensionen finns att läsa på Borås Tidnings webbplats. Dessutom var Meyer med i Babel i samband med att romanen släpptes, det kan man också titta på. Han verkar trevlig, samt är så dedikerad till sitt skrivande att han faktiskt provade att dricka buffelblod i samband med research-arbetet för den här boken. Hans första roman American Rust fick extremt bra kritik i amerikatt och jag hoppas att också den blir översatt snart (läs: så att jag kan recensera den också! Egentligen kan jag väl beställa och läsa den på originalspråk, men ack, latheten är för stor ibland.)