Jag skriver upp alla böcker jag läser i en liten anteckningsbok, och markerar en gång i kvartalet vilken läsupplevelse som var den bästa. Så, här är de (fanfar): årets böcker 2013!
- Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind recenserade jag för Borås Tidning i februari, och jag måste säga att Söderlinds andra roman lyckas med det svåra att bli ännu bättre än hennes starka debut Norrlands svårmod. Välskrivet om häxjakt, släkthistoria, skuld och hopp.
- Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är ingen nysläppt pärla, men under en läskurs på vårterminen passerade den min väg. Jag hade redan sett filmen (och blivit livrädd), men hade äntligen en anledning att våga läsa boken. Och vilken bok sen! Jag älskar hur författaren leker med vampyrmyten och lyckas blåsa liv i den genom att tematisera mobbing, utanförskap och sjukdom. Och dessutom skruva upp otäckheten genom att placera handlingen i ett miljonprogramområde.
- Yarden av Kristian Lundberg läste jag på en strand i Portugal, men det var inte platsen som lyfte boken, utan boken som skar sig perfekt mot sanden, semestern och vågorna. Jag blev betagen av det korthuggna, intensiva språket, klasskildringen och hur staden Malmö verkar vara en person, en karaktär i texten. Lundberg återuppfann arbetarlitteraturen för mig.
- Mãn av Kim Thúy är ändå den roman som jag slutligen utnämnde till årets bok i Borås Tidning den 16 december. Jag skrev så här:
Efter succén Ru, kom Kim Thúys andra roman Mãn äntligen ut i år (och skickligt översatt också, av Marianne Tufvesson). Huvudpersonen som gett namn till boken, lämnar Vietnam för Kanada. Hon blir framgångsrik inom restaurangbranschen, låter maten bli minnen av barndomens land, och blir förälskad – men inte i den utvalde mannen, han som tog med henne till det nya landet. Hon skildras genom Thúys karaktäristiska korta stycken, en vacker prosa, där vietnamesiska ord blir finurliga kapiteltitlar. Fylld med dofter och minnen, men helt utan tung nostalgi.
Namnet, Mãn, betyder ”det finns inte något mer att längta efter” och jag måste säga att den här romanen inte lämnar mycket övrigt att önska. Den är en ljuvlig munsbit, kort men djupgående, att läsa både lättjefullt och med andakt.
Lisa Marques Jagemark 