Etikett: Litteraturkritik

  • Översättningskritik höst/vinter 23/24

    Översättningskritik höst/vinter 23/24

    Översättningen är fortsatt i fokus i utvalda recensioner för Gota Media! Läs de första exemplen här.

    Solvej Balle: Om uträkning av omfång 1, översatt från danskan av Ninni Holmqvist, recenserad av Fedja Wierød Borčak.

    Ingvild H. Rishøi: Historien om Fru Berg, översatt från norskan av Marie Lundquist, recenserad av Ingrid Elam.

    Emma Cline: Gästen, översatt från engelskan av Erik MacQueen, recenserad av Annika Wall.

    Emilienne Malfatto: Översten sover inte, översatt från franskan av Marianne Tufvesson, recenserad av Maria Store.

    Damon Galgut: I ett främmande rum, översatt från engelskan av Niclas Hval, recenserad av Ingrid Elam

    Antoine Wauters: Motsägelsernas museum, översatt från franskan av Cecilia Franklin, recenserad av undertecknad.

    Ariane Koch: Påträngandet, översatt från tyskan Ebba Högström), recenserad av Martin Lagerholm.

  • Recenserat hösten -23

    Recenserat hösten -23

    Förutom att skriva litteraturkrönikor om Ylva Gridfelt, Channa Riedel och Doireann Nì Griofa hann jag även med några regelrätta recensioner i höst också. Spoiler alert: alla var jävligt bra.

    Sanna Samuelsson: Mjölkat, Albert Bonniers förlag: ”Sanna Samuelssons sinnliga återvändardebut imponerar”

    Jonas Hassen Khemiri: Systrarna, Albert Bonniers förlag: ”Khemiri tillbaka med en smart roman om tre systrar”

    Victoria Kielland: Mina män (översättning: Jonas Rasmussen), Natur & Kultur: ”En intensiv seriemördarskildring som inte liknar något annat”

  • Mer recenserat: 3 debutanter

    Mer recenserat: 3 debutanter

    IMG_5795

    Här kommer en till omgång böcker som jag har recenserat i vår. Tre stycken debutanter, till och med!

    Bara ha roligt av Maria Maunsbach (läs i Kristianstadsbladet) var inte riktigt min grej. Maunsbach skildrar moderna relationer, specifikt mellan Lydia och Johannes. Karaktären Johannes är välskriven och intressant, och Malmömiljöerna också ‒ men Lydia är oengagerande som karaktär och romanens genremässiga otydlighet gör den lite … intetsägande. Samtidigt ligger den i tiden och skildrar något viktigt i samtidens kärleksideal.

    Alexander Cavalieratos (recension finns tyvärr bara för prenumeranter) Släpp ingen jävel över bron är en fin, arbetarlitterär debut om en viktig tid. Andra världskriget har nyss brutit ut och Sverige ligger i beredskap. Karl flyr från bruksbyn där han växt upp till Stockholm med drömmar om kommunism och ett nytt liv, Men när Sovjet gått in i Tyskland riktas blickarna mot kommunister och socialister, och Karl förs bort till Storsien, ett svenskt interneringsläger som det sällan pratas om. Kvar i Stockholm finns Viola, universitetseleven och direktör Elmroths fästmö som Karl förälskat sig i. Vad gör hon när Karl försvinner?

    Charlotte Aquilonius (läs i Borås Tidning) skriver en vampyrromantisk debutroman med inspiration från genrens många traditioner. Vinterstockholm är miljön i Här kommer natten, och tvillingarna Milla och Laura som i mitten av 20-something ifrågasätter (som sig bör i den åldern) sin familj, framtid och identitet. Samtidigt börjar en kista sin resa mot Stockholm från Paris, en mystisk kille börjar jobba i samma bar som Laura, Millas grannar beter sig konstigt och en märklig varelse jagar längs huvudstadens gator. Med många blinkningar till vampyrlitteraturen och ett fängslande språk är det en pärla för den som älskar gotiskromantisk skräck.

  • Born to run

    Förra veckan recenserade jag Bruce Springsteens självbiografi Born to run. Självbiografier är intressanta. De läses för sin ”sanning”, men att skriva sina minnen är inte att skriva verkligheten. Minnen redigeras, skrivs om och förändras, medvetet eller omedvetet. Att skriva ner sitt liv när man vet att det finns en miljonpublik som vill läsa … ja, jag anar att det är ännu svårare att skriva sant då. Den edssvurna the truth and nothing but the truth-sanningen existerar inte i skriven form, inte heller när den här rocklegenden som verkar sätta ärlighet och trovärdighet högst på listan skriver självbiografi. Men jag tycker ändå att The Boss lyckas vara om inte sann, så i alla fall autentisk. Och det är bra jobbat.