Krönika om två debuterande poeter: Fjäderlätt lyrik om hjärtesorg och sex

Krönika publicerad i Borås Tidning 30 augusti 2025

Lyrik om ismannen Ötzi, hjärtesorg, engångsligg och juver. Lisa Marques Jagemark har läst två debuterande poeter som skriver om kärlek och kropp, men vrider om bilderna och stilen och får det att kännas samtida.

Ester Bergs hyllade debut ”Schlager om sommaren” (20tal) är en smart diktsamling med en distinkt riktning. Det handlar om en sommar, ett uppbrott – en tydlig röd tråd. Diktjaget blir lämnad, exet träffar en ny, men livet måste fortsätta ändå:

”lyfte skrot och åkte ut på gröna linjen / där jag mötte mina vänner / med en känsla av att det hände / till max femtio procent”

Tonen växlar mellan ungdomligt melankolisk självdistans och brinnande, stora, svallande känslor, och den språkliga stilen följer med. Bildspråket är minst sagt omväxlande och blandar allt från stadens försommarnatur till ismannen Ötzi. Den senare är en lite svårare metafor att köpa, måste jag erkänna, men vad vet en småbarnsmamma som bor på landet om hur en tjugo-nånting i stan känner sig när den ligger runt efter att ha blivit dumpad? Jag är hur som helst tacksam för att ha fått lite insyn.

Ibland får Berg mig att tänka på Bodil Malmsten, vilket alltid är en komplimang. Som i den korta dikten: ”hej / jag skulle vilja be om nåd / jag skulle vilja få den också”

Den gemensamma nämnaren för diktsamlingarna är hur de i sina bästa stunder känns så där samtida och hastigt nedtecknade, fast det naturligtvis är en skenbar lätthet.

Även Alva Hedlund, som debuterar med ”Ägt” (Albert Bonniers förlag) i dagarna, lyckas karva fram ett narrativ i sin mer minimalistiska poesi. Hennes debut kan tolkas handla om en relation, eller ett möte, som de inledande och avslutade raderna verkar antyda: ”du är inte här för att sova”.

”Ägt” handlar mycket om form, alltså bokstavligen, de olika former som ting kan anta och hur de också kan omformas. Dikterna dignar av ord som: knådas, bucklas, koagulera, separera, torka, hårdna. Blinkningar till mejeriproduktion och ätande varvas med viljan att äta (eller äga) en annan.

Här är både raderna och dikterna korta, vilket i sin tur ger mer tyngd åt det vita på sidorna. Hedlund använder både radbrytningar och sidbrytningar för att skapa pauser i läsningen, andrum som sänker tempot och ger tid att fylla i själv. Hon låter till exempel raderna ”har du försökt /// ta dig ut?” fylla varsin sida och således täcka ett uppslag. Effekten är slående. Dessutom skapar det en vass humor mellan raderna (och sidorna): ”lev med det /// försök”. Jo, tack.

Om något hade jag kanske velat att diktsamlingen skulle vara lite längre, lite mer. Den ger, kort sagt, mersmak.

Lisa Marques Jagemark