Kategori: Personligt

  • För första gången 2018

    För första gången 2018

    2018 var första gången jag …

    … höll i Global Yoga Fördjupningsworkshop utanför Göteborg: närmare bestämt i Lund och Stockholm. Otroligt roligt!

    img_6032img_5956img_6009

    … besökte Pyrenéerna och blev helt förälskad. Varma källor, gamar som svävar över bergen, kanjoner med gömda badplatser, trevliga människor, god vegetarisk mat. Magiskt.

    feret_fleury_juliette

    … började plugga på Akademin Valands magisterprogram i Litterär översättning från franska till svenska.

    … och skrev kontrakt och började översätta min första roman Juliette – kvinnan som läste på metron!

  • Fighters don’t quit and quitters don’t fight

    Fighters don’t quit and quitters don’t fight

    För elva år sedan var vi på gymnasieskolresa i Stockholm. När jag promenerade upp för Götgatsbacken för första gången såg jag Markus Krunegård och tänkte – åh, där är han i Laakso. Jag lyssnade på deras senaste skiva på repeat i min ipod mini.

    Skolresan var en vinst. Jag hade vunnit den åt oss i en novelltävling. Det är lite märkligt, men det var senaste gången jag tog mitt eget skrivande på riktigt, djupt allvar. När jag var sjutton år och vann en skolresa med en text om en mormor som rymt. Mina vänner höjde mig till skyarna, kanske för att de fått en betalad helg på vandrarhem, eller kanske för att de trodde sig se något i mig. Jag såg det i alla fall inte. Jag tänkte att det var så här långt jag kom med de där orden.

    I stället började jag planera för hur jag skulle kunna få leva nära språket, böckerna, orden, utan att behöva prestera kreativt själv.

    Det är över tio år sedan, och nu är det höst i Stockholm igen. Jag promenerar på nya Södermalmsgator och lyssnar fortfarande på ”Mother Am I Good-Looking?”.

    Jag har börjat visa det jag skriver för folk igen, och börjar nästan tro mina vänner när de säger att du skulle kunna bli utgiven.

    Det är märkligt, det här med att växa upp.

  • Framtidsdrömmar

    Framtidsdrömmar

    IMG_8150Om jag får drömma (och det får jag), skulle jag vilja göra följande inom en överskådlig framtid:

    • Översätta skönlitteratur från franska till svenska
    • Göra en podcast med Anna
    • Ge ut någonting om yoga, kanske ett engångsmagasin
    • Lägga mer tid på eget skrivande
    • Arrangera ett litet yogaretreat
    • Resa till Indien igen

  • Saker under 2016 som jag aldrig gjort förut

    2016-05-28-024

    2016 har varit ett år fullt av förändring. En del har varit tungt att bära, annat har lyft mig högre än jag trodde var möjligt. Resor, yoga, böcker, sorg och kärlek. I år har jag för första gången …

    (mer…)

  • Den sista sången

    (Det här är en något längre version av min avskedskrönika som publicerades i Borås Tidning 18 december.)

    ”Det här är sista gången, sista gången vi ses. Sista sången, sista sången jag ger dig.” När Jocke Berg sjunger sina avskedsrader med blanka ögon inför utsålda Tele2 Arena hörs det att det är sant. Det är dags att säga farväl till Kent.

    (mer…)

  • Frk Jagemark har blivit fru

    DSC_7839

    Anledningen till den långa frånvaron på bloggen är ganska enkel: jag har blivit fru! Inför bröllopet, under festligheterna och på smekmånaden hanns bloggen inte med, av förklarliga skäl. Bröllopsdagen var allt vi hoppades på och mycket mer. Nu är vi tillbaka i försommarsverige igen, lyckliga och tacksamma över att ha fått varandra, firat vår kärlek med världens bästa släkt och vänner – och över vår långa, sköna semester i Andalusien. Det här fotot tog min kusin Andreas när vi precis kommit ut ur Ramnakyrkan och det kastades doftande lavendel över oss.

  • Då som nu för alltid

    Igår meddelade Kent att de lägger av. Naturligtvis gjorde de det på ett ödesdigert sätt – med en video där trummorna slår och karaktärer från tidigare albumomslag springer i snön. Som någon skrev på min facebook-feed: det är ett värdigt sätt att lägga ner. Intellektuellt förstår jag det, och håller med. Men känslomässigt har de varit mitt favoritband sedan över 14 år, så jag tillåter mig ändå att sörja.

    Men älskling, vi ska alla en gång dö. Ja, vi ska alla en gång dö.

    Läs mer

  • En vecka i frilanslivet

    IMG_1250

    Ibland när jag försöker besvara frågan vad har du gjort i dag? känns det som att jag inte gjort någonting alls. Det här med att vara frilans innebär ju att jag gör all administration och annat tråk själv, så ibland kan det låta som att jag knappt jobbat över huvud taget. Vanligtvis har jag dock gjort det … men vad gör jag då egentligen?

    Läs mer

  • Saker under 2015 som jag aldrig gjort förut

    IMG_2197

    Arbetat som frilansare i mitt eget företag på heltid.

    Läs mer