Från bästsäljare till lyrik: översättningar är en viktig del av den svenska litteraturen. Ändå förbises det oftast i litteraturkritiken. Nu sätter vi översättningskritik i fokus i en specialsatsning.
(Krönika publicerad i Borås Tidning 29 april 2023)
”Jag älskar Knausgård, hans språk är helt fantastiskt!”
Tänkte du på att det är något konstigt i det uttalandet?
Det är egentligen inte Knausgårds språk som är fantastiskt (åtminstone inte bara), för han skriver ju inte på svenska. Det finns någon annan bakom de svenska orden, någon av hans svenska översättare – Rebecca Alsberg eller Staffan Söderblom, till exempel. Det kanske är ett provocerande uttalande, men likväl sant.
Många läsare tänker nog inte på översättningen alls. Man bara tar till sig den svenska texten utan att reflektera över att den överförts från ett annat språk, att en annan person än författaren har skrivit de svenska orden mellan pärmarna (eller på plattan, eller i hörlurarna). Någon som jag: en översättare.
Andra är mer medvetna. De som beklagar sig över översättningens omöjlighet och gärna säger ”jag läser ju helst på originalspråk”. De som lämnar kommentarer på ljudboksapparna om att ”det var för många utländska namn”. De svenska booktokers som tycker att vissa böcker är ”cringe” på svenska.
Ja, jag vet att jag raljerar en aning, men det jag vet är att översättning föder åsikter. Men var ska den diskuteras?
De flesta debattörer i ämnet är överens om att översättningskritik knappt existerar i dagspressen idag. Definitivt inte på regelbunden basis. Mest dyker det upp ett litet positivt adjektiv här och där i någon recension (tänk ”smidig svensk språkdräkt” eller ”kongenial översättning”), eller surt ordmärkeri över enstaka felöversättningar, när det i stället vore intressant att prata om mer övergripande saker. Som hur meningsbyggnaden eller kommateringen har ändrats (och vad det innebär), om kulturella fenomen har anpassats (eller inte), om nyanserna i språket behållits eller slätats ut, och så vidare.
Om (1) litteraturkritiken är en plats att diskutera och värdera litteratur, (2) en väsentlig del av de böcker som ges ut i Sverige är översatta från andra språk, och (3) själva översättningen är en viktig ingrediens i den översatta textens konstnärliga uttryck, ja, då borde väl översättningskritiken också vara en naturlig del av litteraturkritiken?
Det är förmodligen inte relevant i precis alla recensioner. Litteraturkritik handlar inte bara om att värdera boken i sig, utan också om att värdera vad som är värt att ta upp i recensionen. En kortfattad beskrivning av handlingen, bokens kontext, språklig stil, teman, författarens tidigare verk, andra relevanta författarskap att jämföra med, personliga reflektioner, listan kan göras lång. Översättningens konstnärliga kvalitet är ett relevant tillägg bland de punkterna. Det kanske inte passar i varje recension av ett översatt verk, precis som det inte alltid är intressant att jämföra med en författares förra bok, men det är märkligt om det aldrig tas upp.
Översättningskritiken verkar inte riktigt komma i gång – ifall inte någon sätter fart.
Under de kommande månaderna kommer vi att fokusera lite extra på det här på kultursidorna. Eftersom det är ett ämne som knappt ens existerar, finns det också stort utrymme för att experimentera och se hur översättningskritiken kan se ut. Det jag är helt säker på är att det kommer vara spännande att följa. Håll utkik efter recensioner markerade med översättning i fokus!