För några år sedan blossade en internationell debatt upp om den engelska översättningen av Han Kangs stora genombrott. Årets Nobelpristagare i litteratur får litteraturredaktören och översättaren Lisa Marques Jagemark att fundera kring översättningsnormer.
Den mest lästa och populära romanen från årets Nobelpristagare i litteratur är utan tvekan ”Vegetarianen”. En kvalificerad gissning är att den kommer att sälja bra i julhandeln i år. Men få känner nog till debatten som blossade upp kring översättningen av Han Kangs succéroman.
Romanen kom på svenska 2017 i översättning av Eva Johansson, som dock inte översatte den direkt från sydkoreanska, utan utgick ifrån den engelska översättningen. Att översätta via ett annat språk kallas ibland för indirekt översättning och är definitivt inte den mest vedertagna metoden. Normen är att översätta från källspråket direkt till målspråket. När det gäller små språk där det kanske saknas kunniga översättare, är det självklart bättre med indirekt översättning än att inget översätts alls. Resultatet kan bli väldigt bra ändå.
Året innan, 2016, hade ”Vegetarianen” fått det prestigefulla priset Man Booker International. Från och med det året hade man beslutat att dela prissumman lika mellan både författaren och översättaren Deborah Smith – en stor sak för översättarens status.
Men kort därpå flammande en debatt kring den engelska översättningen upp, först i Sydkorea och snart även i den engelskspråkiga världen. Ett antal kritiker och forskare tyckte att den innehöll för många misstag och att Han Kangs raka, stundtals fragmentariska språk blev för högtravande och överdrivet.
Men prisjuryn bedömde bara det engelska verket, som ju uppenbarligen var en bra litterär text i egen rätt. Mer lättillgänglig än andra översatta sydkoreanska författare, har det också påståtts. Deborah Smith har dessutom senare berättat att Han Kang själv hade läst den engelska översättningen och tyckte om den, så då är det väl inget problem – eller?
Precis som med all översättning tror jag att svaret ligger i att veta att det är en översättning man läser. Hur kreativ eller bokstavlig en översättning än är, så är det i någon mån en tolkning av originalet. Om man gillar en mer fri eller bokstavlig översättning är kanske en fråga om tycke och smak.
Eller snille och smak, enligt Svenska Akademiens valspråk. För visst blir det intressant att fråga sig, som kulturredaktören Jenny Högström i Göteborgs-Posten efter tillkännagivandet av priset, vilket språk Akademien har läst på?
Men debatten belyser också att det finns skillnader mellan översättningsnormerna i olika språk. Deborah Smith översätter väldigt fritt – något som jag upplever att flertalet översättare till engelska gör. Möjligen är det engelskans inneboende pondus som det dominerande språket idag som spelar in. Eva Johansson däremot håller sig nära den engelska text som hon fått i uppdrag att översätta – något som jag upplever att de flesta översättare till svenska gör.
Det kan vara något som det är bra att vara medveten om i en samtid där det säljs allt fler böcker på engelska i våra svenska boklådor – och bland dessa även översättningar till engelska. Både när det gäller årets Nobelpristagare och de i framtiden.
Kanske är det även något som Akademien bör fundera på.
Lisa Marques Jagemark 
Lämna en kommentar