Krönika: Skit i sexet – här är den verkliga anledningen till att sätta i halsen av SVT:s nya satsning

Krönika som publicerades i Borås Tidning 10 maj 2025

SVT ska satsa på slow-tv i form av högläsning och valde en av Booktoks sexigaste romanceböcker. Låt gå för det, men Lisa Marques Jagemark undrar vilken litteratursyn public service egentligen främjar genom att välja en bok som översatts med generativ AI? Och är det inte läge att kräva en AI-märkning?

SVT Edit kom tidigare i veckan med nyheten om en satsning på slow tv i form av högläsning – en i grunden ganska mysig idé. ”Jag satte verkligen kaffet i halsen när jag fick höra om den här idén. Sen tänkte jag; det här måste vi göra”, säger Eva Beckman, programdirektör på SVT, enligt kanalens pressmeddelande.

Anledningen till att hon satte i halsen var att de valt en riktigt ”spicy romance”: Booktok-favoriten ”Twisted love” av Ana Huang. Modern tantsnusk, med andra ord.

Jag reagerade av en annan anledning.

Jag har egentligen inga problem med valet av bok i sig. Jag gjorde ett försök att läsa en annan bok i samma serie för något år sedan, när jag ville förstå vilka böcker som egentligen är populära på Tiktok, men var tvungen att lägga ner. Det var pinsamt dåligt. Men jag kan ju bara strunta i att kolla.

Däremot tycker jag att det är ett lite märkligt bokval eftersom jag råkar känna till att den översatts med hjälp av generativ AI.

”Twisted Love” utkom på World Audio Publishing 2023, och namnet som trots allt står i boken, Ada Capek, är en pseudonym för personen som redigerat översättningen. En smart sådan, som gissningsvis kommer från Ada Lovelace, matematikern som kallas världens första datorprogrammerare och Karel Capek, författaren som myntade ordet robot.

Svårt för SVT Edits redaktion att känna till, såklart. På vissa av de senare böckerna av Ana Huang som utkommit på samma förlag, står AI-företaget Nuanxed tillsammans med redigerarens namn, men i det här fallet är det mer otydligt.

Samtidigt borde det inte vara så svårt att ta reda på heller. Det räcker säkert att fråga förlaget – och komma på tanken att göra den researchen. Att veta att man numera kan behöva ställa frågan.

Varför är det ens ett problem att boken är översatt med hjälp av AI, kan man undra? 

Jo, flertalet tidigare vittnesmål från liknande AI-redigerare har visat att sådana uppdrag ofta innebär dåliga arbetsvillkor, sämre betalt och en urholkning av upphovsrätten, utöver det uppenbara problemet med tveksam textkvalitet.

För trots allt teknikoptimisterna påstår om generativ AI, så håller översättningarna ännu inte tillräckligt hög nivå utan väldigt mycket mänsklig handpåläggning. Möjligen kommer det se annorlunda ut i framtiden – det återstår väl att se – men än så länge är det framför allt ett sätt för förlag att maxa vinstmarginalen. Det är helt enkelt billigare, och kanske lite snabbare. Översättare är frilansarbetare som ibland tvingas ta uppdrag trots att det är dåliga villkor. Det här blir ett sätt att göra översättande – ett litterärt hantverk – till gigekonomi. Att jag är översättare själv påverkar säkert min syn på det, men frågan är betydligt större än min försörjning.

Är det här en litteratursyn och en litterär affärsmodell som public service bör främja? Och frågan är om det inte är dags att kräva mer transparens från förlagen och en obligatorisk märkning av AI-genererade översättningar, illustrationer och litterära texter? Så läsarna själva kan ta beslut om det är något de vill stötta.

Lisa Marques Jagemark