Etikett: Borås Tidning

  • Bråvalla

    photo1Just nu hänger jag på Bråvallafestivalen tillsammans med en god vän, för att skriva om spektaklet för Borås Tidning. Du kan läsa mina recensioner och uppdateringar här på bt.se – det finns redan texter om Markus Krunegård och Lana Del Rey, och mer är på väg!

    Utöver strul med armband, extrema köer till allting, en pulserande huvudvärk och risken för regn under dagen har det varit en trevlig första dag i Norrköping. I dag väntar några av Lisa 16 års favoritband (Placebo, Mando Diao) och dessutom Veroncia Maggio, Kings of Leon och The Hives. Jag ska också göra en enkät om boråsare på plats: är du en sådan är det bara att höra av sig.

  • Håkan Hellström @ Ullevi

    Om du är sugen på att läsa vad jag tyckte om rekordkonserten på Nya Ullevi förra veckan, klicka dig in på bt.se här! Det var en magisk kväll på många sätt, och de tre timmarna kommer jag att spara i hjärttrakten hela livet.

    PS: veckan innan var jag på Summerburst och funderade lite kring fenomenet house. Det kan du också läsa här, om du får feeling.

  • Linda Pira

    Linda Pira

    För ett tag sedan recenserade jag Linda Pira och Stor på Rockborgen i Borås. Du kan fortfarande läsa artikeln här! Det var en fotograf där, men bilden i det här inlägget har jag tagit själv.

  • Kulturkritik från vårvintern

    Jag har varit lite för dålig på att dela med mig av sådant som jag har skrivit den senaste tiden, men här kommer ett litet uppsamlingsinlägg med en massa kulturkritik.

    IMG_9482

  • Årets böcker

    Jag skriver upp alla böcker jag läser i en liten anteckningsbok, och markerar en gång i kvartalet vilken läsupplevelse som var den bästa. Så, här är de (fanfar): årets böcker 2013!

    • Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind recenserade jag för Borås Tidning i februari, och jag måste säga att Söderlinds andra roman lyckas med det svåra att bli ännu bättre än hennes starka debut Norrlands svårmod. Välskrivet om häxjakt, släkthistoria, skuld och hopp.
    • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är ingen nysläppt pärla, men under en läskurs på vårterminen passerade den min väg. Jag hade redan sett filmen (och blivit livrädd), men hade äntligen en anledning att våga läsa boken. Och vilken bok sen! Jag älskar hur författaren leker med vampyrmyten och lyckas blåsa liv i den genom att tematisera mobbing, utanförskap och sjukdom. Och dessutom skruva upp otäckheten genom att placera handlingen i ett miljonprogramområde.
    • Yarden av Kristian Lundberg läste jag på en strand i Portugal, men det var inte platsen som lyfte boken, utan boken som skar sig perfekt mot sanden, semestern och vågorna. Jag blev betagen av det korthuggna, intensiva språket, klasskildringen och hur staden Malmö verkar vara en person, en karaktär i texten. Lundberg återuppfann arbetarlitteraturen för mig. 
    • Mãn av Kim Thúy är ändå den roman som jag slutligen utnämnde till årets bok i Borås Tidning den 16 december. Jag skrev så här:

    Efter succén Ru, kom Kim Thúys andra roman Mãn äntligen ut i år (och skickligt översatt också, av Marianne Tufvesson). Huvudpersonen som gett namn till boken, lämnar Vietnam för Kanada. Hon blir framgångsrik inom restaurangbranschen, låter maten bli minnen av barndomens land, och blir förälskad – men inte i den utvalde mannen, han som tog med henne till det nya landet. Hon skildras genom Thúys karaktäristiska korta stycken, en vacker prosa, där vietnamesiska ord blir finurliga kapiteltitlar. Fylld med dofter och minnen, men helt utan tung nostalgi.

    Namnet, Mãn, betyder ”det finns inte något mer att längta efter” och jag måste säga att den här romanen inte lämnar mycket övrigt att önska. Den är en ljuvlig munsbit, kort men djupgående, att läsa både lättjefullt och med andakt.

  • Vånna inget

    2013-12-15 00.51.50-1

    I helgen var jag på Rockborgen, men inte bara för att skriva tonårsnostalgi, utan för att fotografera och recensera kvällens konserter – framför allt den fina huvudakten Vånna inget – för Borås Tidning. Du kan läsa recensionen här, och jag kan också skryta med att jag fick vara med på en liten bylinebild intill ett citat ur recensionen på BT:s första sida också. Fint ska det vara.

    (Fotot här ovan är ett av dem som inte använts i tidningen.)

  • Jungfrustenen av Michael Mortimer

    En svensk Da Vinci-kod – en Linné-kod? Jag skrev nyligen i Borås Tidning om en spännande, och oavslutad, vetenskapsthriller av Michael Mortimer, en pseudonym som jag nog tror att jag kan gissa mig till, och många andra har också tänkt i samma riktning. (Ledtrådar: finlitterär självproklamerad surgubbe, redan publicerad, populärvetenskapligt intresserad, med en tendens att skriva in en hitte-på-nidbild av sig själv i sina texter.)

  • På gång i bokhögen

    IMG_8361

    Just nu i högen som ska recenseras! En thriller à la Da Vinci-koden (första delen av sex, oklart om man orkar alla), och en debutant som jag inte bestämt mig för vad jag tycker om, än. Intages bäst under ett gosigt täcke, för trots att november varit så mild är det ändå råkallt på kvällarna. I alla fall här i Göteborg, här nära havet och saltet.

  • Sonen av Philipp Meyer

    Image

    För några veckor sedan recenserade jag – och tyckte om – en bok om vilda västern. Det trodde jag inte om mig själv! Sonen av Philipp Meyer är sådär härligt tjock men samtidigt fängslande. Hela recensionen finns att läsa på Borås Tidnings webbplats. Dessutom var Meyer med i Babel i samband med att romanen släpptes, det kan man också titta på. Han verkar trevlig, samt är så dedikerad till sitt skrivande att han faktiskt provade att dricka buffelblod i samband med research-arbetet för den här boken. Hans första roman American Rust fick extremt bra kritik i amerikatt och jag hoppas att också den blir översatt snart (läs: så att jag kan recensera den också! Egentligen kan jag väl beställa och läsa den på originalspråk, men ack, latheten är för stor ibland.)

  • Rosente och post-its

    IMG_8256 IMG_8257
    Jag har två böcker i recensionshögen just nu, båda med destination Borås Tidning. Den översta av dem, en liten pärla från Weyler förlag, läser jag med en tekopp (totiki-mugg med rosente och bara lite honung i) eller en penna i handen. Och en snarkande katt bredvid i soffan. Inte speciellt ergonomiskt, men oerhört mysigt.