- läser jag thrillers. Det är nytt. Och ganska kul.
- har jag lyckats få tillbaka förkylningen från förra helgen. Eller så har jag fått en ny.
- är jag glad över hur bra gårdagens specialyogaklass gick! Chakra Detox Yoga 90 min, med Göteborgs härligaste grupp!
- ser jag fram emot morgondagens Yogagames-inspirationsdag. Bara jag är i lite bättre form…
- förbereder jag två roliga reportagejobb.
- tänker jag att kikärtsbiffar kan bli bra ikväll till fotbollen. Vill någon ha recept?
Författare: lisajagemark
-
Just nu #1
-
Höstminnen



Fem fotominnen från när hösten var vacker och löven i technicolor – när solen fortfarande värmde så att man kunde fika utan jacka! En picknick i Botaniska trädgården (hembakt bröd med cheddar, te i en termos), en promenad i Arboretet intill, och trevligt sällskap.
Jag har gjort i ordning sidan Fotografi/Tjänster också, så titta på den om du vill veta vad jag har – och kan, i framtiden – fotograferat professionellt. (För de här bilderna ovanför är bara hittepå).
-
Sent farväl av Ia Genberg
Som jag redan avslöjat här i bloggen, är Ia Genbergs Sent farväl en liten pärla (trots den tråkiga titeln). Läs hela recensionen i Borås Tidning här! Och medan ni gör det, fortsätter jag att vara förkyld här hemma i soffan. Det är onekligen november nu.
-
Sonen av Philipp Meyer
För några veckor sedan recenserade jag – och tyckte om – en bok om vilda västern. Det trodde jag inte om mig själv! Sonen av Philipp Meyer är sådär härligt tjock men samtidigt fängslande. Hela recensionen finns att läsa på Borås Tidnings webbplats. Dessutom var Meyer med i Babel i samband med att romanen släpptes, det kan man också titta på. Han verkar trevlig, samt är så dedikerad till sitt skrivande att han faktiskt provade att dricka buffelblod i samband med research-arbetet för den här boken. Hans första roman American Rust fick extremt bra kritik i amerikatt och jag hoppas att också den blir översatt snart (läs: så att jag kan recensera den också! Egentligen kan jag väl beställa och läsa den på originalspråk, men ack, latheten är för stor ibland.)
-
Måndagsyoga
Måndagar i november är inte alls de roligaste dagarna på året. De är precis tvärtom. Mitt bästa tips är att börja dessa jävliga dagar med yoga i sängen. Det har varit en tradition för mig några månader, men det är först nu – i november – som jag har insett storheten i detta enkla: lite långsam, skön (yin-inspirerad) yoga. I pyjamas. På överkastet. Inga andra krav. Mysigast är det såklart när katten vill vara med. Men det är svårt att överträffa en ragdoll i rörlighet…PS: Nu har jag uppdaterat sidan Yoga dessutom. Klicka dig vidare för att läsa om hur jag började med yoga, var du kan yoga för mig eller vilket som är mitt yoga-motto!
-
Från kylan, in i värmen
Lars Winnerbäck, Scandinavium, 1/11 2013
Ljusbilden är enkel: mörk, med vita strålkastare. Ibland, men bara då och då, bryter de av med blå eller röda lampor. Men aldrig flera färger samtidigt, aldrig för mycket för ögat att ta in. Aldrig en ensam ljuskägla på huvudpersonen.
En storbildskärm visar en kristallkrona som gungar sida till sida, taktfast, ganska långsamt, som en sekundvisare på en enorm klocka som ödesdigert tickar ned till något vi inte vet eller vill tänka på. Det liknar en snara från håll.
Texterna, de nya, är mörkare, de trollbinder oss med sin rakhet tillsammans med de breda ljuden. Flera gitarrer, en man på ”skrammel”, en matta som fyller det stora konsertrummet. Ljud som faktiskt fångar en del av de som bara är där för att dricka öl och småprata.
Det är nästan precis som jag vill ha det. Ibland liknar Lars Winnerbäck herr Joakim Thåström mer än vad jag anat, när låtarna från den senaste skivan kompletteras med vita strålkastare, hjärtrytmstrummor och ångest. Elegi och Jag är ingen soldat har fått nya countryskruder som de klär alldeles förträffligt i, och folket får det som de vill ha när arenarocksklassikerna Elden och Solen i ögonen brer ut sig över publikhavet.
Hade det inte svajat en aning under den långa tiden då jag sitter med stora ögon riktade på linköpingssonen, hade det inte varit lite för många svaga låtar i rad i mittpartiet… Det är ändå nästan så att jag förlåter allt för avslutningen Söndermarken. Som att komma hem, bitterljuvt, (o)frivilligt.
Nyponbuskar, nyponbuskar.
Tack för musiken Lasse.
-
Rosente och post-its

Jag har två böcker i recensionshögen just nu, båda med destination Borås Tidning. Den översta av dem, en liten pärla från Weyler förlag, läser jag med en tekopp (totiki-mugg med rosente och bara lite honung i) eller en penna i handen. Och en snarkande katt bredvid i soffan. Inte speciellt ergonomiskt, men oerhört mysigt. -
Ny sida, ny blogg
Det här känns vuxet och bra, eller hur? Dags att sjösätta en egen liten webbplats. Välkommen hit!

