Blandade bilder från Haute-savoie och Genève, där vi var över julhelgen. Till en början var allt utom bergstopparna snöfritt, men sedan kom det vita flingor från himlen (och mycket av dem). Vi åkte skidor, något som jag inte gjort på tio år, och det var så fantastiskt roligt. Jag skrattade som ett barn i pisterna. Vi sov middag varje dag, hälsade på Miguels släkt och vänner, åt god mat och promenerade i gamla stan i Genève. Vi hade det fint.
Jag skriver upp alla böcker jag läser i en liten anteckningsbok, och markerar en gång i kvartalet vilken läsupplevelse som var den bästa. Så, här är de (fanfar): årets böcker 2013!
Efter succén Ru, kom Kim Thúys andra roman Mãn äntligen ut i år (och skickligt översatt också, av Marianne Tufvesson). Huvudpersonen som gett namn till boken, lämnar Vietnam för Kanada. Hon blir framgångsrik inom restaurangbranschen, låter maten bli minnen av barndomens land, och blir förälskad – men inte i den utvalde mannen, han som tog med henne till det nya landet. Hon skildras genom Thúys karaktäristiska korta stycken, en vacker prosa, där vietnamesiska ord blir finurliga kapiteltitlar. Fylld med dofter och minnen, men helt utan tung nostalgi.
Namnet, Mãn, betyder ”det finns inte något mer att längta efter” och jag måste säga att den här romanen inte lämnar mycket övrigt att önska. Den är en ljuvlig munsbit, kort men djupgående, att läsa både lättjefullt och med andakt.
Man måste försöka, markera att det är något nytt på gång. Så jag lovar att under 2014 laga vegansk mat oftare, våga lite mer, dricka mycket vatten och självklart yoga every damn day! Svårare än så behöver det kanske inte vara.
Min roligaste nyhet inför 2014 är att jag ska hålla i flera yogaklasser. Till exempel på den fina studion Yoga Divine på avenyn. Vad vill du hitta på under den nya året? Är ditt nyårslöfte att bli sundare, gladare, lugnare, snyggare eller starkare? Yoga med mig på Yoga Divine så fixar vi det tillsammans!
På fredagseftermiddagar från och med vecka 4 kommer jag hålla i en Global Yoga After Work-klass för tio-tolv personer i Yoga Divines fina studio. Det kommer bli 75 lekfulla, trygga och lagom utmanande minuter till inspirerande musik. Här kan du läsa om vad jag har för inställning till yoga, och här kan du läsa om Globalyogan. Allra roligast vore det om du ville vara med på mattan – starta din helg yoga style tillsammans med mig!
V. 5-16 (12 ggr) kostar 2400 kr, de följande veckorna 17-24 (8 ggr) kostar 1600 kr. Det finns också 10- samt 5-ggr-klippkort som du kan köpa på plats i studion. Naturligtvis får studenter 20 % rabatt! Vill du prova på, kan jag rekommendera Yoga Divines prova-på-vecka v. 4, då får du testa en klass för bara 100 kr! Pengarna sätts in på bankgiro 683-6894, skriv ditt namn i meddelandefältet så är du garanterad en plats.
Kontakta mig för mer information eller om du undrar något speciellt.
Namaste!
Rest till Portugal
Skaffat F-skatt
Tyckt om att jogga
Hållit i en klass Global Yoga Free Flow i Slottsskogen
Kommit in och läst på Akademi Valand
Tagit en magisterexamen
Åkt skidor i alperna
Bestämt mig för att sluta plugga
Besökt Finland och Helsingfors
De märkliga gröna stolparna som markerar trottoarerna. Croissanter som frasar och smular men samtidigt inte alls är torra. Lindarna. Hur det luktar när man går förbi ett bageri på morgonen. Otrevlig servicepersonal. Rödvin till maten. Hudvårdsavdelningarna på de franska apoteken. Min favoritpromenad längst Saône, från Quais de la Pêcherie till Place Carnot. Fönsterluckor. Att känna sig hemma, fast man är borta.
Men nu är vi hemma igen på riktigt, för att möta 2014 i GBG.
Vi firar jul i Haute-savoie i år, närmare bestämt i Marignier, den lilla staden där Miguel växte upp. Vi ska äta massor av kakor, hälsa på släkt, bli omhändertagna av Miguels mamma, laga Jansson till det franska julbordet och promenera i alpluften. Och så passa på att åka till mitt hjärtas stad Lyon också.
Alperna är väldigt vackra men inte speciellt fotogeniska. Hur fångar man något så stort? Jag tror inte att det finns något vidvinkelobjektiv som kan fånga de stora bergen. Eller ljuset som faller på dem. Jag har försökt, men de finaste bilderna får jag spara i mitt minne istället.
I helgen var jag på Rockborgen, men inte bara för att skriva tonårsnostalgi, utan för att fotografera och recensera kvällens konserter – framför allt den fina huvudakten Vånna inget – för Borås Tidning. Du kan läsa recensionen här, och jag kan också skryta med att jag fick vara med på en liten bylinebild intill ett citat ur recensionen på BT:s första sida också. Fint ska det vara.
(Fotot här ovan är ett av dem som inte använts i tidningen.)
Sitter i lokalen där jag suttit så många gånger, även om det var snart sex år sedan nu. En oas för många generationer ungdomar, när man befinner sig mittemellan högstadiefester och krogen, när det alltid finns någon speciellt hypad kille som någon i gänget måste titta på från håll, när varje fredagskväll måste erbjuda ett äventyr, oavsett vad. Nu är jag tillbaka för en kväll i min mellanstora svenska stad. Det syns på mig att jag växt ur dessa skor. Att jag inte klär mig, beter mig eller fnissar som ungdomen längre. Jag bär inte magtröja, har inga piercingar. Det känns som om jag går runt i en ungdomsfilm som jag en gång spelat i.
Jag ska skriva här i kväll. Jag har min stora kameraväska över axeln, min svalaste min över läpparna. Det fina med att vara tillbaka här är att jag vet att mitt sjuttonåriga jag skulle varit stolt om hon såg mig, sig själv, bland människorna här. Arbetande, betald för att skriva och värdera bakgrundsmusiken till ungdomsfilmen som utspelar sig år efter år. Bara med helt nya skådespelare.
Två asanas som jag för några år sedan trodde var nästan omöjliga för mig – eller i alla fall låg väldigt långt bort i framtiden, är nu här. ”Practise and all is coming”, sa Patthabi Jois. Det verkar vara sant! Den första bilden är av eka pada rajakapotasana, där mina tår rör vid min hjässa (!!), den andra en variation av salamba sirsasana där jag vågar närma mig något som kanske liknar en bakåtböjning, vilket är väldigt utmanande för någon som har svårt att släppa på kontrollen. Nu får jag fundera ut vad mitt fokus för min egenutövning/sadhana ska vara nästa år…
Glad första advent!
Emil Jensen, 23/11, Folkan Borås
Det kallas föreställning, inte konsert. Det beror såklart på att ungefär hälften av framträdandena under de runt 2,5 timmar (inkl. paus) som vi sitter i salongen, inte är sånger. Det är spoken word, eller kanske politiska brandtal, återberättanden av minnen, personliga reflektioner, eller alla ovanstående.
Ofta börjar de med en liten inledning, kanske en powerpoint, men mynnar ut i ett rimmande klimax som leder in i nästa låt. Ibland känns det lite för repeterat, framför allt i första halvan av föreställningen, men oftast känns det innerligt och väldigt roligt. Nödrim finns inte i Emil Jensens repertoar, inte heller en acceptens av det som är jobbigt i vårt samhälle just nu (rasismen, utbildningsministern, stressen, och så vidare).
Av låtarna sticker främst trallvänliga och bröllopsvanliga Så får du mig ändå och känslomässiga Hur lyckliga kan vi bli? ut. Men också Radioaktivitet (som i original är en mästerlig duett med Klara Söderberg från First Aid Kit) och Dig vill jag ha från den nya skivan I det nya landet är otroligt starka live.
Skivan har också gett namnet till föreställningen, och antyder att det handlar om känslan i Sverige just nu, det kalla, utanförskapet, oron och allt det där som Jensen brinner för att motarbeta. Men jag anar en mer personlig underton också, av separation, uppbrott och nystart. Och det är när den välrepeterade (och välgrundade) politiska agendan blandas med dessa personliga underströmmar, som den här föreställningen verkligen lyfter.
En svensk Da Vinci-kod – en Linné-kod? Jag skrev nyligen i Borås Tidning om en spännande, och oavslutad, vetenskapsthriller av Michael Mortimer, en pseudonym som jag nog tror att jag kan gissa mig till, och många andra har också tänkt i samma riktning. (Ledtrådar: finlitterär självproklamerad surgubbe, redan publicerad, populärvetenskapligt intresserad, med en tendens att skriva in en hitte-på-nidbild av sig själv i sina texter.)
