Lite fler bilder från Jaipur <3
Galtaji Temple


Jaipur City Palace


Jantar Mantar


Chand Baori – Abhaneri Step Well



Lite fler bilder från Jaipur <3









Jaipur är ett ganska klassiskt turistresmål i Indien, en del av den gyllene triangeln Dehli-Jaipur-Agra som många besöker. Och jag kan förstå varför. Ärligt talat var jag lite orolig över att det skulle vara för turistigt och påfrestande, men jag blev positivt överraskad. Det finns så mycket att se här!
Som till exempel det väldigt kända Amer Palace, och lite mer undangömda, ljuvliga, lugna Gatore Ki Chhatriyan, härskarnas gamla krematorium (det låter mycket läskigare än det är!).












En av de saker som jag verkligen ville visa M i Indien var Vrindavan, en liten by utanför Mathura, mellan Delhi och Agra. En vallfärdsort med otroligt speciell stämning. Det sägs att Krishna föddes här, och templen tillägnade honom ligger tätt på de smala gatorna. Man hinner knappt besöka en bråkdel av dem. Alla hälsar med ett glatt Hare Krishna! eller Radhe Radhe! och här kan man få lite mer en känsla av det genuina Indien bortom turistfällorna (som ändå kan vara värda ett besök, märk väl).
Intill Vrindavan rinner den heliga floden Yamuna, och en kväll passade vi på att promenera längs strandkanten när solen gick ner, för att insupa det magiska färgspelet i skymningen, åka en tur på floden och se på eldceremonierna, arati, på trapporna vid templen. Behöver jag säga att det var ren magi?





Jag insåg att jag inte delat några av bilderna jag tog under min och M:s resa i Indien i februari. Det kanske är dags att ta tag i det! Det blir ingen riktig resedagbok eller så, men några av platserna vi besökte var så fina att jag vill dela med mig.
Man blir lätt ganska överväldigad av Delhi, staden verkar aldrig ta slut och ljuden, lukterna och intrycken är så intensiva. Men en dag åkte vi till lugna Hauz Khas Village, komplett med fina restauranger, hipsterbutiker och en lummig park kring ett gammalt fort. Det är inte Delhis mäktigaste ruiner, men det är mysigt att gå runt bland ungdomar som gömt sig för att hångla och affärsmän på lunchrast. Det blev en paus från myllret och ett välkommet avbrott dagen efter att vi tagit oss an Chandni Chowk i Old Delhi (även om det också är något att uppleva!).


… och en liten bild på Old Delhi, för jämförelsens skull:



En av utflykterna vi gjorde under årets Portugalresa var till det gamla klostret och kyrkan i São Joao de Tarouca. Det är alltid lika mysigt att strosa i små bergsbyar och förundras över portugisernas vackra azulejos (blåmålade kakelplattor) och gamla broar som står kvar än idag.







Det var värmebölja när vi var i Portugal i oktober, långt varmare än det brukar vara. Som vanligt bodde vi i Miguels morbrors hus i norra Portugals inland, och gjorde små utflykter därifrån. Lugnet i den lilla bergsbyn gör dock att man gärna stannar där och fördriver tiden med böcker, färsk frukt och långsamma kvällspromenader. När det varken är semestersäsong eller någon högtid är byn otroligt tyst och stilla i skymningen. Bara en och annan katt som strosar längst kullerstenarna, eller en liten portugisisk tant eller gubbe som gått ut för att skvallra med grannen. Under en av promenaderna tog jag med mig kameran, och det såg ut såhär.








Vi bodde bara ett stenkast ifrån Sacre-coeur på kullen Montmartre under vår tjejweekend i Paris. Det innebär inte bara att vi gått i väldigt många backar och trappor, utan också att vi hade så här fina små gator och hus runt oss. Jag tycker mycket om den här stadsdelen. Även om det är ganska turistigt, kan man ändå ramla in på en typisk fransk gatuloppis eller ödsliga kullerstensgator.









En vacker höstdag i början av oktober åkte jag och fyra av de finaste tjejerna jag vet till Versailles. Vi hade inte jättemycket inplanerat under vår weekendresa till Paris, men vi visste att vi ville åka hit. Det var andra gången i livet jag vandrade genom spegelsalen, tittade ut över den enorma slottsparken och förundrades över den tidens överdådiga hov, och det var lika pampigt och dåligt organiserat som jag minns det.


Slottet och alla vackra salar är såklart fint att se (när de är öppna alltså… de hade visst råkat glömma att skriva på Versailles websida att Marie Antoinettes kammare var stängda för besök just den helgen vi var där), men det är parken som tar andan ur en på riktigt.


Och av alla fina små hörn i den stora parken, är Marie Antoinettes lilla lantgård min favorit. Den ligger allra längst bort i ena hörnet, så de flesta turisterna orkar sig inte dit. I stället får man gå runt njuta med lite mer ensamtid bland små grönsaksland, ängar och dammar med äckliga karpar.






Alla borde få gå en höstpromenad längst Seine medan fullmånen lyser över Paris någon gång. Magi.



Jag tog så många bilder i Vadstena att det fick bli två inlägg. Förutom klostermuseet och diverse promenader för att ooo:a och aaa:a över de fina trähusen, besökte vi också Vadstena slott och, på vägen hem, Alvastra klosterruin under vår lilla weekendresa.

I slutet av augusti och under Miguels sista sommarsemesterdagar smet vi iväg på en miniroadtrip längst Vättern och upp till Vadstena. Det visade sig vara en mycket fotogenisk resa, så här kommer fotobomb ett av två från vår resa från Göteborg via Borås, genom Småland upp mot Östergötland.

Det går i princip inte att göra klapperstensfälten på Nordkoster rättvisa på ett foto. Det tidlösa landskapet, som känns som att det skulle kunna vara vart som helst i världen med sina ljunghedar, åsar av mjuka stenar från istiden och blåa horisont, är sådär vidsträckt att det nästan känns andligt. Jag försökte fånga det på bild ändå.

Jag har proklamerat min kärlek till denna ö många gånger, men kan ändå inte låta bli att göra det igen. Att vara på Sydkoster är att ladda upp batterierna med salt, vind, hav, tång, vågor, klippor och dieseldoft.

Redo för fler Dublinbilder? Jag måste säga att jag inte tog så himla mycket bilder under vår resa. Kanske för att jag var upptagen med att dricka öl, lyssna på musik eller för tusende gången säga till Miguel att ”alla är SÅ trevliga här!”. Det var det bästa med Dublin – den avslappnade, glada känslan. Irland, vi kommer definitivt tillbaka!