En av utflykterna vi gjorde under årets Portugalresa var till det gamla klostret och kyrkan i São Joao de Tarouca. Det är alltid lika mysigt att strosa i små bergsbyar och förundras över portugisernas vackra azulejos (blåmålade kakelplattor) och gamla broar som står kvar än idag.
Det var värmebölja när vi var i Portugal i oktober, långt varmare än det brukar vara. Som vanligt bodde vi i Miguels morbrors hus i norra Portugals inland, och gjorde små utflykter därifrån. Lugnet i den lilla bergsbyn gör dock att man gärna stannar där och fördriver tiden med böcker, färsk frukt och långsamma kvällspromenader. När det varken är semestersäsong eller någon högtid är byn otroligt tyst och stilla i skymningen. Bara en och annan katt som strosar längst kullerstenarna, eller en liten portugisisk tant eller gubbe som gått ut för att skvallra med grannen. Under en av promenaderna tog jag med mig kameran, och det såg ut såhär.
Vi bodde bara ett stenkast ifrån Sacre-coeur på kullen Montmartre under vår tjejweekend i Paris. Det innebär inte bara att vi gått i väldigt många backar och trappor, utan också att vi hade så här fina små gator och hus runt oss. Jag tycker mycket om den här stadsdelen. Även om det är ganska turistigt, kan man ändå ramla in på en typisk fransk gatuloppis eller ödsliga kullerstensgator.
En vacker höstdag i början av oktober åkte jag och fyra av de finaste tjejerna jag vet till Versailles. Vi hade inte jättemycket inplanerat under vår weekendresa till Paris, men vi visste att vi ville åka hit. Det var andra gången i livet jag vandrade genom spegelsalen, tittade ut över den enorma slottsparken och förundrades över den tidens överdådiga hov, och det var lika pampigt och dåligt organiserat som jag minns det.
Slottet och alla vackra salar är såklart fint att se (när de är öppna alltså… de hade visst råkat glömma att skriva på Versailles websida att Marie Antoinettes kammare var stängda för besök just den helgen vi var där), men det är parken som tar andan ur en på riktigt.
Och av alla fina små hörn i den stora parken, är Marie Antoinettes lilla lantgård min favorit. Den ligger allra längst bort i ena hörnet, så de flesta turisterna orkar sig inte dit. I stället får man gå runt njuta med lite mer ensamtid bland små grönsaksland, ängar och dammar med äckliga karpar.
Alla borde få gå en höstpromenad längst Seine medan fullmånen lyser över Paris någon gång. Magi.
Jag tog så många bilder i Vadstena att det fick bli två inlägg. Förutom klostermuseet och diverse promenader för att ooo:a och aaa:a över de fina trähusen, besökte vi också Vadstena slott och, på vägen hem, Alvastra klosterruin under vår lilla weekendresa.
I slutet av augusti och under Miguels sista sommarsemesterdagar smet vi iväg på en miniroadtrip längst Vättern och upp till Vadstena. Det visade sig vara en mycket fotogenisk resa, så här kommer fotobomb ett av två från vår resa från Göteborg via Borås, genom Småland upp mot Östergötland.
Det går i princip inte att göra klapperstensfälten på Nordkoster rättvisa på ett foto. Det tidlösa landskapet, som känns som att det skulle kunna vara vart som helst i världen med sina ljunghedar, åsar av mjuka stenar från istiden och blåa horisont, är sådär vidsträckt att det nästan känns andligt. Jag försökte fånga det på bild ändå.
Jag har proklamerat min kärlek till denna ö många gånger, men kan ändå inte låta bli att göra det igen. Att vara på Sydkoster är att ladda upp batterierna med salt, vind, hav, tång, vågor, klippor och dieseldoft.
Det regnar ganska ofta och landskapet är kanske inte direkt varierande – granskog, några ängar och åkrar, sjöar, och mer skog. Men det är ändå platsen som jag kommer ifrån, och under midsommarhelgen försökte jag fånga lite av det gröna.
Redo för fler Dublinbilder? Jag måste säga att jag inte tog så himla mycket bilder under vår resa. Kanske för att jag var upptagen med att dricka öl, lyssna på musik eller för tusende gången säga till Miguel att ”alla är SÅ trevliga här!”. Det var det bästa med Dublin – den avslappnade, glada känslan. Irland, vi kommer definitivt tillbaka!
I helgen åkte jag och karln iväg på en weekendresa med tema musik, öl och sightseeing. Vi var bara i Dublin i ett par dagar, men hann ändå både uppleva själva staden och en liten bit av den irländska naturen. Strax norr om Dublin och lättillgängligt med pendeltåget, ligger fiskebyn Howth som har de här vackra vyerna.
Det är okej med lite mer Lyon-bilder va? För eftermiddagsljuset genom fönstren på katedralen Saint Jean i Lyon är så fantastiskt.
Innan vi landade hemma hos svärmor för en vecka i alperna, passade jag och karln på att besöka en av våra favoritstäder. Det råkar också vara staden där vi träffades: Lyon. Vi hann med att träffa en massa vänner, äta på flera bra bouchons och promenera genom de historiska kvarteren. Så här såg promenaderna ut genom min kameralins.
Lisa Marques Jagemark 