Etikett: boktips

  • Sommarläsning -18

    Sommarläsning -18

    Har tydligen valt ett gäng gröna böcker som semesterläsning i år!

    (Och ursäkta för den tråkiga mobilbilden…)

    Sommarböcker 2018

    A Reaper at the Gates är den tredje delen i Sabaa Tahirs fantasyserie som började med An Ember in the Ashes. Så efterlängtad! Kate Mosses Labyrinth (som att blanda chicklit med Dan Brown ungefär) har jag valt för att det utspelar sig i Carcassonne, dit vi ska senare i juli. Shirley Jackson får stå för sommarens skräckklassiker med We Have Always Lived in the Castle.

    Även om jag skäms för att erkänna det, har jag inte läst Khemiris Augustprisvinnare Allt jag inte minns än, så det är definitivt på tiden. Måste ha läst den innan hans nya roman i höst. Jag vill också fortsätta med Elena Ferrantes Neapelkvartett, och läsa ut Anders Fagers skruvade skräckroman Jag såg henne idag i receptionen, som jag är halvvägs igenom redan. Pricken över i:et är en annan roman som jag redan vet att jag kommer älska: Donna Tartts Den hemliga historien. Alla vänner vars litteratursmak jag litar på tycker om den, så det gör säkert jag med.

  • Några pärlor från bokhösten 2017

    Några pärlor från bokhösten 2017

    IMG_5318.JPG

    Innan jag publicerar min årsbästalista från litteraturåret 2017, tänkte jag lyfta ett par romaner som jag tycker stack ut under höstens utgivning (utan att upprepa mig för mycket, kanske dyker det upp något mer på topplistan…) Kort och koncist:

    30 år efter att hon tvingades fly blir Nahid dödssjuk och det väcker liv i hennes ilska. Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde (Wahlström & Widstrands) är en stark skildring av sjukdom, som inte värjer en sekund för elakheten och bitterheten hos den sjuka. Det är något frigörande i att läsa om slutet på en livshistoria helt utan rosafärgade glasögon.

    En litteraturstudent (och millennial) i Dublin blir tillsammans med sitt ex vän med ett framgångsrikt kulturpar och kärlek uppstår. Samtal med vänner av Sally Rooney (Albert Bonniers förlag) är en sådan bok som jag har svårt att sätta fingret på riktigt varför den är så bra. Kanske beror det på att jag känner igen mig så mycket i generationen som beskrivs, kanske på att Rooney är så oerhört skicklig när det gäller att skriva dialoger.

    Sayed klipper ihop röster från samtidens Sverige i sin ungkarlslya med par Albin Hansson på ena väggen och Yassir Arafat på den andra. Sid försöker lära sig sin fars språk arabiska i ett land i Mellanöstern, men finner först och främst kärleke. Stiga sol, smälta is av Raja Bahari (Norstedts) är otroligt smart berättartekniskt, och varvar de två (eller är de en och samma?) rösterna till en enda kamp: att hitta sig själv i sitt språk. Recension här.

    Mänskligheten upptäckte en ny energikälla, den mänskliga sorgen, och världen blev en helt annan. Den egensinniga romanen Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén (Modernista) undersöker hur Sverige skulle kunna se ut ett par decennier efter att ett gäng forskare upptäckte att man kunde utvinna energi (och i det långa loppet el) ur människors sorg.

  • Vinterboktips: spänningsromaner

    img_4124

    I vanliga fall brukar jag gilla att läsa otäckare böcker på sommaren – för att kompensera för de ljusa nätterna – men den senaste tiden har jag läst tre stycken mysiga spänningsromaner med lite lagom skräckinslag trots de långa nätterna. Det här är inga läsupplevelser jag kommer minnas hela livet, men väl tre pocketar som jag haft trevligt sällskap med i läsesoffan.

    (mer…)

  • 3 böcker som jag tipsat om till BT:s kritikerlista

    Under hösten har jag varit med och tipsat om böcker till det som kallas Borås Tidnings kritikerlista. Det är helt enkelt en tio-i-topp-lista med nyutkomna böcker på svenska, som BT:s och Gota Medias litteraturkritiker gillar just nu. 3 av de böcker som jag velat lyfta i höst är:

    • Flickorna av Emma Cline (Natur & kultur): Succédebuten tar avstamp i historien om Mansonkulten, men vecklas ut till en rakbladsvass roman om unga kvinnor.
    • Flickan med gåvorna av M. C. Carey (Ordfront förlag): Carey har skrivit en klassisk zombiedystopi, men med en smart twist och ovanligt trovärdiga karaktärer. Sträckläsning i höstmörkret.
    • Is av Anna Kavan (Modernista): Dystopisk, hallucinatorisk, välskriven och genreöverskridande klassiker från -67: en sci-fiberättelse om en ny istid och jakten på flickan med det ljusa håret.

  • Mystiska sommarboktips

    IMG_3964

    3 tips för dig som inte heller läser deckare eller feelgood i sommar, men som ändå vill ha lite blandvändande spänning och känslan av att fastna. Jag gillar välskrivna romaner som leker med magi, psykologi och myter, och som låter mig resa bort i tanken. Här är tre riktigt bra sådana som jag läst i sommar.

    (mer…)

  • Boktips: Philipp Meyer

    IMG_2581

    Boktips! Eller kanske författarskapstips. Amerikanen Philipp Meyers två romaner finns nu båda översatta till svenska. De är fristående delar i en blivande trilogi om USA. Jag recenserade Sonen, som egentligen är del två, när den kom 2013. Den är en fulländad Texashistoria, berättelsen om en släkt under statens händelserika år från mitten av 1800-talet tills idag. En amerikansk förlust är Meyers debutroman, och skildrar en tillvaro i nutidens Pennsylvania där arbetslöshet och hopplöshet dominerar. Den recenserade jag i början av månaden – här kan du läsa den på Trelleborgs allehandas webb. Om du som jag gillar författare som verkligen förstår sig på romankonsten, tycker jag att du ska kolla upp dessa böcker.

  • Isländskt på gång

    IMG_1260

    När vårsolen börjar värma upp Hisingen sitter jag och läser isländska böcker i min läsesoffa. Hint: båda är ganska fantastiska. Här kan du läsa vad jag tyckte om Fiskarna har inga fötter när jag recenserade den i Borås Tidning, och inom kort har också Rosa Candida recensionsdatum (uppdatering: läs recensionen här!). Bra jobbat, Weyler Förlag.

  • Mina bästa läsupplevelser 2014

    Precis som förra året samlar jag varje kvartals starkaste läsupplevelse till en enda best-of-lista. Jag skriver upp allt skönlitterärt som jag intar, och sedan kan jag samla de stunder då litteraturen berört mig lite extra. Överlag var 2014 det år jag hittade tillbaka till att lustläsa skräck och gotik, vilket har varit otroligt härligt och lagom läskigt, på ett sätt som tar mig tillbaka till slukaråldern och vår gråa plyschfåtölj där jag brukade sitta och läsa Dan höjer och andra spökhistorier.

    Läs om böckerna

  • En debut och en deckare

    Linn BursellJag har recenserat två böcker den senaste tiden. En debutant, Linn Bursell, som gett ut Allt som är på Ordfront Förlag. Läs recensionen på bt.se!

    Dessutom har jag skrivit en kortrecension om en av höstens deckarsläpp Låt mig ta din hand, av Tove Alsterdal (Lind & Co). Recension från Borås Tidning, 30 augusti 2014:

    Läs hela inlägget!

  • Årets böcker

    Jag skriver upp alla böcker jag läser i en liten anteckningsbok, och markerar en gång i kvartalet vilken läsupplevelse som var den bästa. Så, här är de (fanfar): årets böcker 2013!

    • Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind recenserade jag för Borås Tidning i februari, och jag måste säga att Söderlinds andra roman lyckas med det svåra att bli ännu bättre än hennes starka debut Norrlands svårmod. Välskrivet om häxjakt, släkthistoria, skuld och hopp.
    • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är ingen nysläppt pärla, men under en läskurs på vårterminen passerade den min väg. Jag hade redan sett filmen (och blivit livrädd), men hade äntligen en anledning att våga läsa boken. Och vilken bok sen! Jag älskar hur författaren leker med vampyrmyten och lyckas blåsa liv i den genom att tematisera mobbing, utanförskap och sjukdom. Och dessutom skruva upp otäckheten genom att placera handlingen i ett miljonprogramområde.
    • Yarden av Kristian Lundberg läste jag på en strand i Portugal, men det var inte platsen som lyfte boken, utan boken som skar sig perfekt mot sanden, semestern och vågorna. Jag blev betagen av det korthuggna, intensiva språket, klasskildringen och hur staden Malmö verkar vara en person, en karaktär i texten. Lundberg återuppfann arbetarlitteraturen för mig. 
    • Mãn av Kim Thúy är ändå den roman som jag slutligen utnämnde till årets bok i Borås Tidning den 16 december. Jag skrev så här:

    Efter succén Ru, kom Kim Thúys andra roman Mãn äntligen ut i år (och skickligt översatt också, av Marianne Tufvesson). Huvudpersonen som gett namn till boken, lämnar Vietnam för Kanada. Hon blir framgångsrik inom restaurangbranschen, låter maten bli minnen av barndomens land, och blir förälskad – men inte i den utvalde mannen, han som tog med henne till det nya landet. Hon skildras genom Thúys karaktäristiska korta stycken, en vacker prosa, där vietnamesiska ord blir finurliga kapiteltitlar. Fylld med dofter och minnen, men helt utan tung nostalgi.

    Namnet, Mãn, betyder ”det finns inte något mer att längta efter” och jag måste säga att den här romanen inte lämnar mycket övrigt att önska. Den är en ljuvlig munsbit, kort men djupgående, att läsa både lättjefullt och med andakt.

  • Sonen av Philipp Meyer

    Image

    För några veckor sedan recenserade jag – och tyckte om – en bok om vilda västern. Det trodde jag inte om mig själv! Sonen av Philipp Meyer är sådär härligt tjock men samtidigt fängslande. Hela recensionen finns att läsa på Borås Tidnings webbplats. Dessutom var Meyer med i Babel i samband med att romanen släpptes, det kan man också titta på. Han verkar trevlig, samt är så dedikerad till sitt skrivande att han faktiskt provade att dricka buffelblod i samband med research-arbetet för den här boken. Hans första roman American Rust fick extremt bra kritik i amerikatt och jag hoppas att också den blir översatt snart (läs: så att jag kan recensera den också! Egentligen kan jag väl beställa och läsa den på originalspråk, men ack, latheten är för stor ibland.)

  • Rosente och post-its

    IMG_8256 IMG_8257
    Jag har två böcker i recensionshögen just nu, båda med destination Borås Tidning. Den översta av dem, en liten pärla från Weyler förlag, läser jag med en tekopp (totiki-mugg med rosente och bara lite honung i) eller en penna i handen. Och en snarkande katt bredvid i soffan. Inte speciellt ergonomiskt, men oerhört mysigt.