Författare: lisajagemark

  • Les Alpes

    IMG_0520 IMG_1510 IMG_2415 IMG_6118

    Vi firar jul i Haute-savoie i år, närmare bestämt i Marignier, den lilla staden där Miguel växte upp. Vi ska äta massor av kakor, hälsa på släkt, bli omhändertagna av Miguels mamma, laga Jansson till det franska julbordet och promenera i alpluften. Och så passa på att åka till mitt hjärtas stad Lyon också.

    Alperna är väldigt vackra men inte speciellt fotogeniska. Hur fångar man något så stort? Jag tror inte att det finns något vidvinkelobjektiv som kan fånga de stora bergen. Eller ljuset som faller på dem. Jag har försökt, men de finaste bilderna får jag spara i mitt minne istället.

  • Vånna inget

    2013-12-15 00.51.50-1

    I helgen var jag på Rockborgen, men inte bara för att skriva tonårsnostalgi, utan för att fotografera och recensera kvällens konserter – framför allt den fina huvudakten Vånna inget – för Borås Tidning. Du kan läsa recensionen här, och jag kan också skryta med att jag fick vara med på en liten bylinebild intill ett citat ur recensionen på BT:s första sida också. Fint ska det vara.

    (Fotot här ovan är ett av dem som inte använts i tidningen.)

  • Tonårsnostalgi

    Sitter i lokalen där jag suttit så många gånger, även om det var snart sex år sedan nu. En oas för många generationer ungdomar, när man befinner sig mittemellan högstadiefester och krogen, när det alltid finns någon speciellt hypad kille som någon i gänget måste titta på från håll, när varje fredagskväll måste erbjuda ett äventyr, oavsett vad. Nu är jag tillbaka för en kväll i min mellanstora svenska stad. Det syns på mig att jag växt ur dessa skor. Att jag inte klär mig, beter mig eller fnissar som ungdomen längre. Jag bär inte magtröja, har inga piercingar. Det känns som om jag går runt i en ungdomsfilm som jag en gång spelat i.

    Jag ska skriva här i kväll. Jag har min stora kameraväska över axeln, min svalaste min över läpparna. Det fina med att vara tillbaka här är att jag vet att mitt sjuttonåriga jag skulle varit stolt om hon såg mig, sig själv, bland människorna här. Arbetande, betald för att skriva och värdera bakgrundsmusiken till ungdomsfilmen som utspelar sig år efter år. Bara med helt nya skådespelare.

  • Seule la fiction ne ment pas

    Det är endast fiktionen som inte ljuger.

    (Philippe Lejeune)

  • Progress

    IMG_8579 IMG_8609

    Två asanas som jag för några år sedan trodde var nästan omöjliga för mig – eller i alla fall låg väldigt långt bort i framtiden, är nu här. ”Practise and all is coming”, sa Patthabi Jois. Det verkar vara sant! Den första bilden är av eka pada rajakapotasana, där mina tår rör vid min hjässa (!!), den andra en variation av salamba sirsasana där jag vågar närma mig något som kanske liknar en bakåtböjning, vilket är väldigt utmanande för någon som har svårt att släppa på kontrollen. Nu får jag fundera ut vad mitt fokus för min egenutövning/sadhana ska vara nästa år…

  • Just nu #2

    • är jag fascinerad av det faktum att jag tycker att det är ganska kul och skönt att – jogga. Jo, det är sant. Jag springer med reflexväst och allt.
    • lyssnar jag på de senaste skivorna från Emil Jensen, Veronica Maggio och Laleh.
    • är jag nästan färdig med årets julklappar. Nu ska jag bara lyckas slå in dem också.
    • ser jag fram emot en jul i alperna!
    • vill jag mest bara köpa en massa doftljus.
    • dricker jag helst glögg, eller kanske varm choklad.
    • tycker jag att det mysigaste är att spatsera mellan olika stånd på julmarknader i skymningen, med Miguels hand i min lovikkavante.
    • ska jag strax åka mot lite adventsfika i min hemstad Borås.

    Glad första advent!

  • Tills allt sjunger din melodi

    Emil Jensen, 23/11, Folkan Borås

    Det kallas föreställning, inte konsert. Det beror såklart på att ungefär hälften av framträdandena under de runt 2,5 timmar (inkl. paus) som vi sitter i salongen, inte är sånger. Det är spoken word, eller kanske politiska brandtal, återberättanden av minnen, personliga reflektioner, eller alla ovanstående.

    Ofta börjar de med en liten inledning, kanske en powerpoint, men mynnar ut i ett rimmande klimax som leder in i nästa låt. Ibland känns det lite för repeterat, framför allt i första halvan av föreställningen, men oftast känns det innerligt och väldigt roligt. Nödrim finns inte i Emil Jensens repertoar, inte heller en acceptens av det som är jobbigt i vårt samhälle just nu (rasismen, utbildningsministern, stressen, och så vidare).

    Av låtarna sticker främst trallvänliga och bröllopsvanliga Så får du mig ändå och känslomässiga Hur lyckliga kan vi bli? ut. Men också Radioaktivitet (som i original är en mästerlig duett med Klara Söderberg från First Aid Kit) och Dig vill jag ha från den nya skivan I det nya landet är otroligt starka live.

    Skivan har också gett namnet till föreställningen, och antyder att det handlar om känslan i Sverige just nu, det kalla, utanförskapet, oron och allt det där som Jensen brinner för att motarbeta. Men jag anar en mer personlig underton också, av separation, uppbrott och nystart. Och det är när den välrepeterade (och välgrundade) politiska agendan blandas med dessa personliga underströmmar, som den här föreställningen verkligen lyfter.

  • Jungfrustenen av Michael Mortimer

    En svensk Da Vinci-kod – en Linné-kod? Jag skrev nyligen i Borås Tidning om en spännande, och oavslutad, vetenskapsthriller av Michael Mortimer, en pseudonym som jag nog tror att jag kan gissa mig till, och många andra har också tänkt i samma riktning. (Ledtrådar: finlitterär självproklamerad surgubbe, redan publicerad, populärvetenskapligt intresserad, med en tendens att skriva in en hitte-på-nidbild av sig själv i sina texter.)

  • På gång i bokhögen

    IMG_8361

    Just nu i högen som ska recenseras! En thriller à la Da Vinci-koden (första delen av sex, oklart om man orkar alla), och en debutant som jag inte bestämt mig för vad jag tycker om, än. Intages bäst under ett gosigt täcke, för trots att november varit så mild är det ändå råkallt på kvällarna. I alla fall här i Göteborg, här nära havet och saltet.

  • Yoga Games Inspirationsdag

    20131117-212427.jpg Jag tillbringade min lördag på Yoga Games – inte den stora yogakonferensen, men en av deras inspirationsdagar. Alldeles nytillfrisknad från en förkylning var jag kanske inte fysiskt på topp, men åh det är höjden av lyx att få gräva ner sig i yoga! Lite extra inspiration och en knuff i ryggen inför den kommande månaden också, när jag ska instruera två prova-på-yogaklasser för företag för första gången.

    Dagen började med ett fantastiskt pass med Katy Appleton, följt av en workshop för yogalärare med densamma. Jag drömmer om att gå en längre utbildning för henne, det känns som att hennes uttryck som lärare är på samma gång utmanande och tillåtande. Och så lyckas hon balansera och ge plats för både biodynamiken i yoga och yogans filosofi när hon instruerar. Det vill säga, hon är lite av en yogaidol!

    Sedan fick vi en kort lektion i forskningsläget för medicinsk yoga – mediyoga. Det visar sig att det finns många resultat som säger att yoga förbättrar andningskapaciteten, högt blodtryck, insulinnivåerna, ryggvärk, minskar oro och stress och dessutom gör att vi åldras långsammare. Med mera. Ingen chock för en yogi egentligen, men det är bra för västvärlden att få se resultat i siffror och tabeller, så det är lika bra att ösa på, se vad billigt och bra yoga är! Kostnadseffektivt och goda resultat? Yoga på recept snart? Ja tack.

    Däremot skrämde gong-avslappningen som avslutade mediyoga-sessionen halvt ihjäl mig. Enligt Pär Krutzén, föreläsare och lärare i mediyoga, beror obehag i samband med gong-ljud ofta på att man har ett stort kontrollbehov. Hrrm.

  • Just nu #1

    • läser jag thrillers. Det är nytt. Och ganska kul.
    • har jag lyckats få tillbaka förkylningen från förra helgen. Eller så har jag fått en ny.
    • är jag glad över hur bra gårdagens specialyogaklass gick! Chakra Detox Yoga 90 min, med Göteborgs härligaste grupp!
    • ser jag fram emot morgondagens Yogagames-inspirationsdag. Bara jag är i lite bättre form…
    • förbereder jag två roliga reportagejobb.
    • tänker jag att kikärtsbiffar kan bli bra ikväll till fotbollen. Vill någon ha recept?

  • Höstminnen

    IMG_8133 IMG_8150  IMG_8197IMG_8222IMG_8180

    Fem fotominnen från när hösten var vacker och löven i technicolor – när solen fortfarande värmde så att man kunde fika utan jacka! En picknick i Botaniska trädgården (hembakt bröd med cheddar, te i en termos), en promenad i Arboretet intill, och trevligt sällskap.

    Jag har gjort i ordning sidan Fotografi/Tjänster också, så titta på den om du vill veta vad jag har – och kan, i framtiden – fotograferat professionellt. (För de här bilderna ovanför är bara hittepå).

  • Sent farväl av Ia Genberg

    sent-farvalSom jag redan avslöjat här i bloggen, är Ia Genbergs Sent farväl en liten pärla (trots den tråkiga titeln). Läs hela recensionen i Borås Tidning här! 

    Och medan ni gör det, fortsätter jag att vara förkyld här hemma i soffan. Det är onekligen november nu.

  • Läslista

    En slö läslista på en söndagseftermiddag.IMG_0328

    • Favoritgenre: Omöjligt att välja, men definitivt någon form av prosa.
    • Favoritbokhandel: Lånar, får eller köper de flesta av de böcker jag läser på nätet. Men kanske någon Pocketshop? Älskar pocketböcker.
    • Senast köpta inbundna bok: Lille hjelper av Cesilie Holck.
    • Favoritbibliotek: Mammas bibbla såklart! Byttorps bibliotek i Borås.
    • Favoritplats att läsa (i hemmet): Det är en jämn kamp mellan badkaret och soffhörnan.
    • Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På en klippa någonstans i Bohuslän, i solen nära badstegen.
    • Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Vår snarkande katt, antingen bredvid mig i soffan eller på handdukshyllan i badrummet.
    • Bästa lässnackset: Mjölkchoklad!
    • Bästa läsdrycken: Rosente, starkt och ”svart” (utan mjölk och honung).
    • När på dygnet läser du helst: När som helst. Kanske inte mellan typ 16-18 på kvällen, eftersom jag har en tendens att somna väldigt lätt då…
    • Bästa bakfylleläsningen: Jadu, kanske lite tycker-synd-om-mig-själv-poesi? Baudelaire, han är dekadent så det räcker och blir över.
    • Bästa kollektivtrafikläsningen: Eftersom jag alltid blir åksjuk om jag läser något samtidigt som jag sitter i ett transportmedel (tåg, båt, bil, flyg osv), är min bästa kollektivtrafikläsning ljudböcker. I höst har jag lyssnat på de två första delarna i Engelsforstrilogin. Väldigt trevligt.
    • En bok du läst på sistone som inte var så bra: Göra gott av Trude Marsten.
    • Boken/böckerna du läser nu: mãn av Kim Thùy, Dagen när James McDougal försvann av Kalle Dixelius & Huden er det elastiske hylster der omgiver hele legemet av Bjørn Rasmussen.
    • En bok du inte läst klart: Norwegian Wood av Haruki Murakami. Jag förstår verkligen inte grejen.
    • En författare du beundrar: Det får bli tre stycken: John Ajvide Lindqvist, för att hans vampyrer luktar illa, Joyce Carol Oates, för hennes språk och produktivitet med hög kvalitet, och Kristina Lugn, för den svarta humorn som lurar mellan raderna.
    • Den bästa boken du läst det här året: Orlando av Virginia Woolf.

  • Sonen av Philipp Meyer

    Image

    För några veckor sedan recenserade jag – och tyckte om – en bok om vilda västern. Det trodde jag inte om mig själv! Sonen av Philipp Meyer är sådär härligt tjock men samtidigt fängslande. Hela recensionen finns att läsa på Borås Tidnings webbplats. Dessutom var Meyer med i Babel i samband med att romanen släpptes, det kan man också titta på. Han verkar trevlig, samt är så dedikerad till sitt skrivande att han faktiskt provade att dricka buffelblod i samband med research-arbetet för den här boken. Hans första roman American Rust fick extremt bra kritik i amerikatt och jag hoppas att också den blir översatt snart (läs: så att jag kan recensera den också! Egentligen kan jag väl beställa och läsa den på originalspråk, men ack, latheten är för stor ibland.)