Översättarsektionen har en liten intervjuserie där de pratar med en översättare, också kallad Månadens översättare. I juli var det min tur!
Läs här, om du undrar vad jag lyssnar på när jag översätter, vilka som är mina förebilder och hur jag blev översättare.
Från bästsäljare till lyrik: översättningar är en viktig del av den svenska litteraturen. Ändå förbises det oftast i litteraturkritiken. Nu sätter vi översättningskritik i fokus i en specialsatsning.
(Krönika publicerad i Borås Tidning 29 april 2023)
”Jag älskar Knausgård, hans språk är helt fantastiskt!”
Tänkte du på att det är något konstigt i det uttalandet?
Det är egentligen inte Knausgårds språk som är fantastiskt (åtminstone inte bara), för han skriver ju inte på svenska. Det finns någon annan bakom de svenska orden, någon av hans svenska översättare – Rebecca Alsberg eller Staffan Söderblom, till exempel. Det kanske är ett provocerande uttalande, men likväl sant.
Många läsare tänker nog inte på översättningen alls. Man bara tar till sig den svenska texten utan att reflektera över att den överförts från ett annat språk, att en annan person än författaren har skrivit de svenska orden mellan pärmarna (eller på plattan, eller i hörlurarna). Någon som jag: en översättare.
Andra är mer medvetna. De som beklagar sig över översättningens omöjlighet och gärna säger ”jag läser ju helst på originalspråk”. De som lämnar kommentarer på ljudboksapparna om att ”det var för många utländska namn”. De svenska booktokers som tycker att vissa böcker är ”cringe” på svenska.
Ja, jag vet att jag raljerar en aning, men det jag vet är att översättning föder åsikter. Men var ska den diskuteras?
De flesta debattörer i ämnet är överens om att översättningskritik knappt existerar i dagspressen idag. Definitivt inte på regelbunden basis. Mest dyker det upp ett litet positivt adjektiv här och där i någon recension (tänk ”smidig svensk språkdräkt” eller ”kongenial översättning”), eller surt ordmärkeri över enstaka felöversättningar, när det i stället vore intressant att prata om mer övergripande saker. Som hur meningsbyggnaden eller kommateringen har ändrats (och vad det innebär), om kulturella fenomen har anpassats (eller inte), om nyanserna i språket behållits eller slätats ut, och så vidare.
Om (1) litteraturkritiken är en plats att diskutera och värdera litteratur, (2) en väsentlig del av de böcker som ges ut i Sverige är översatta från andra språk, och (3) själva översättningen är en viktig ingrediens i den översatta textens konstnärliga uttryck, ja, då borde väl översättningskritiken också vara en naturlig del av litteraturkritiken?
Det är förmodligen inte relevant i precis alla recensioner. Litteraturkritik handlar inte bara om att värdera boken i sig, utan också om att värdera vad som är värt att ta upp i recensionen. En kortfattad beskrivning av handlingen, bokens kontext, språklig stil, teman, författarens tidigare verk, andra relevanta författarskap att jämföra med, personliga reflektioner, listan kan göras lång. Översättningens konstnärliga kvalitet är ett relevant tillägg bland de punkterna. Det kanske inte passar i varje recension av ett översatt verk, precis som det inte alltid är intressant att jämföra med en författares förra bok, men det är märkligt om det aldrig tas upp.
Översättningskritiken verkar inte riktigt komma i gång – ifall inte någon sätter fart.
Under de kommande månaderna kommer vi att fokusera lite extra på det här på kultursidorna. Eftersom det är ett ämne som knappt ens existerar, finns det också stort utrymme för att experimentera och se hur översättningskritiken kan se ut. Det jag är helt säker på är att det kommer vara spännande att följa. Håll utkik efter recensioner markerade med översättning i fokus!
Nu finns min översättning av Djaïli Amadou Amals Les impatientes. Tålamod ges ut av Tranan förlag, läs mer här!
Sinziana Ravinis ord i en recension gjorde mig glad:
”Tre kvinnor, tre öden utsatta för polygamins perversa lagar, skildras med en mjuk och varm stil, briljant översatt av Lisa Marques Jagemark, frigjord från översättarticks.”
I höst börjar ett nytt, roligt uppdrag för mig: jag axlar rollen som litteraturredaktör för dagstidningarna inom Gota Media!
Foto: Lars-Åke Green för Borås Tidning.
Jag hade den makalösa frilanslyxen att ta två veckors ren semester i år. När vi reser någonstans brukar jag oftast ta med mig lite jobb, så att jag håller igång på halvfart. Jag har recenserat böcker i en bergsby i Portugal och suttit med översättningar i Alperna, men i år såg jag till att vara helt ledig lite mer än två veckor i streck. Och jag måste säga att det var väldigt, väldigt skönt!
I dag är jag tillbaka i mitt lilla hemmakontor, rensar i inkorgen och strukturerar upp vardagen igen. Det innebär också att ta ett grepp på hösten 2018, som med tanke på helgens storm verkar vara på ingång.
I höst ska jag …
Helgen som gick tillbringade jag på Akademin Valand. Det var vår andra helg av textsamtal kring översättning, och det var lika givande som första gången. Och nu är det måndag och jag är lika trött som efter den första helgen också, men jag har flera roliga saker på gång den här veckan: jobb med två pågående projekt, ett möte, en utbildningsförmiddag och en recensionsbok.
Efter en ledig förmiddag sätter jag igång med ett par hundra ord i Projekt2, ett översättningsprojekt som jag jobbat med de senaste månaderna. Jag hoppas ha tid till en del administration och läsning också.
Jag hinner nog läsa en bit till i min recensionsbok innan jag åker in till stan och träffar Sofia för fika och lite jobb. På eftermiddagen jobbar jag med ett par texter i Projekt1, som är ett transcreation-jobb, och fortsätter med Projekt2.
Halva dagen ägnas åt läsning, halva åt Projekt1. Jag tänker också gå igenom min text från översättningshelgen på Valand.
Jag är på mitt fina extrajobb på Pocketshop Landvetter under förmiddagen för lite utbildning. Under eftermiddagen och kvällen ägnar jag mig åt yogan, dels åt att förbereda nästa kurs på WearMyYoga, och dels åt att hålla i två klasser på Yogabylink Landvetter.
Deadlinedag för den här delen i Projekt1. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut recensionsboken också.
Det är dags igen! Så här ser min arbetsvecka ut, en ganska typisk sådan (fast med lite extra många deadlines … vilket ju egentligen är något bra).
Måndag
Tisdag
Onsdag
Torsdag
Fredag
Högt och lågt, som en bergochdalbana. Så känns det när jag tänker tillbaka på de senaste 12 månaderna. Ett år när jag visste att förändring var på väg, och mitt mål var att behålla kontinuiteten i mitt jobb, hälsa, liv så gott jag kunde under tiden.
Det var högt när jag gjorde klart min (andra!) magisteruppsats och tog översättarexamen. När jag påbörjade mina första stora översättarjobb. När jag höll en stor klass på ett yogaevent själv för första gången. Privat var den stora milstolpen att flytta in i vår första bostadsrätt.
Men det fanns också dalar. Det har varit ett lågt år rent ekonomiskt i mitt företag (vilket såklart beror på att jag fått lägga mycket tid på uppsatsen). Jag har varit under mycket stor press och känt av det psykiskt. Jag fick lägga ner Global Yoga Space och ändra riktning på yogan.
Jag håller också som bäst på att lägga upp min plan inför 2018, och det verkar bli ett år med lika mycket stora förändringar som förra året. Ett är dock säkert: mitt ledord kreativitet kommer definitivt vara i fokus.
PS. noterade du kentreferensen i inlägget får du guldstjärna.
Om jag får drömma (och det får jag), skulle jag vilja göra följande inom en överskådlig framtid:
Frilansåret 2017 hittills har bestått av en del tuffa beslut, mycket jobb och ännu mer plugg, och jag känner mig sliten. Magisteruppsatsen blev klar i tid, och det var mitt stora mål; att bli klar med min utbildning så att jag kan jobba ännu mer med översättning och annat djupare textarbete framöver känns roligt. Samtidigt måste något annat flytta på sig för att det ska få plats. När jag ser över det första halvåret 2017, ser jag främst avslut av olika slag.
Inför juni längtar jag efter sånt här mjukt, varmt ljus och utslagna blommor. Vi är bara nästan där, även om maj faktiskt varit väldigt fin. Under maj målade vi om hallen och gjorde klart det mesta i lägenheten, och samtidigt kämpade jag klart med min magisteruppsats i översättning. Nu är det fint överallt utom i mitt hemmakontor, så det vill jag ta tag i under juni, som annars mest handlar om att avsluta jobb och plugg från våren, en yogahelg, och förhoppningsvis lite vila däremellan.
Det är snart ett år sedan jag senast skrev ner en vecka i mitt frilansliv. Eftersom jag vet att alla läsare väntar med spänning på att få veta vad jag har för mig egentligen, tänkte jag vara snäll och upplysa er. Det här är vad jag ska göra den här veckan!
Ett nytt år, en ny start. Ibland sätter jag något konkret nyårslöfte, som att dricka mer vatten, prova en ny träningsform eller meditera dagligen, men framför allt försöker jag när vi byter år fånga in ett par ord för att hjälpa mig hålla rätt riktning under de kommande tolv månaderna. Jag skriver dem med min allra finaste handstil (som tyvärr inte är så fin ändå, men i alla fall charmig) och sätter upp dem där jag kan se dem varje dag. Under 2017 vill jag fokusera på:
Lisa Marques Jagemark 